Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Förståeligt att de oförenliga målen i vargpolitiken gör många upprörda

Annons
Naturvårdsverket tar fasta på målet om

I slutet av november släpptes skogs- och trävarumiljardären Karl Hedin ur häktet. Han hade då suttit frihetsberövad i 31 dagar misstänkt för jakthäleri och grovt jaktbrott.

Tiotusentals har protesterat mot vad de tycker är en orimlig hetsjakt från rättsväsendets sida. Visst visar reaktionerna att nuvarande vargpolitik har dålig folklig förankring på landsbygden.

Riksdagen har bestämt att den svenska vargstammen ska bestå av 170-270 individer. Samtidigt har man satt upp andra mål för vargpolitiken som var för sig låter bra. Men helheten går inte ihop.

Exempelvis ska vargen ha “gynnsam bevarandestatus” i Sverige. Det har lett till att Naturvårdsverket beslutat att inte tillåta någon licensjakt i vinter eftersom antalet vargar beräknas ha minskat till drygt 300 individer.

Detta är visserligen fler än de 270 vargar som riksdagen har fastslagit ska finnas, men precis på den miniminivå som enligt Naturvårdsverket krävs för att uppnå samma politikers mål om gynnsam bevarandestatus. Därtill har bland andra Svenska Jägareförbundet kritiserat myndighetens beräkningar.

Förbundet anklagar också Naturvårdsverket för att bara beakta vargperspektivet. Riksdagen har nämligen bestämt att vargens utbredning ska begränsas till områden där de gör minst skada och att vargarna ska bli färre i problemområden.

Detta politiska mål har inte fått något genomslag. Naturvårdsverket anser att principen om gynnsam bevarandestatus smäller högst.

Karl Hedin verkar särskilt i Dalarna och Västmanland, några av de vargtätaste länen i Sverige. Här är vargen vardag. Såväl husdjur som jakthundar och boskap har fallit offer för vargattacker de senaste åren.

Det folkliga stödet för de nationella vargmålen minskar i takt med att antalet vargar ökar, visar en undersökning från Umeå universitet och SLU.

Störst är acceptansen för vargar i Stockholm, lägst i vargrika Dalarna. Enligt en nyutkommen rapport från SLU har den illegala vargjakten ökat med 50 procent de senaste åren.

Rovdjursdebattören och företagsägaren Karl Hedin är fortsatt misstänkt för brott.

Karl Hedin hävdar att han är oskyldig, att han inte haft något med någon illegal vargjakt att göra. Om det stämmer får den kommande rättsprocessen utvisa.

För många av de 20000 medlemmarna i Facebookgruppen “Vi som stödjer Karl Hedin”, och för andra engagerade, är sakfrågan dock viktigare än skuldfrågan.

I vargpolitiken har riksdagen har försökt förena två oförenliga principer: Vargstammen ska å ena sidan vara tillräckligt stor för att djurvänner ska bli nöjda.

Samtidigt ska vargar inte störa livet på landsbygden.

Resultatet är att landsbygdsbor känner sig överkörda, med minskat förtroende för myndigheter och rättsstat som följd.

Svenska beslutsfattare kan heller inte vända sig till EU för vägledning. Både vargvänner och vargmotståndare hittar stöd för sin linje i unionens olika direktiv och skrivelser.

Rikspolitikerna måste helt enkelt bestämma sig. Antingen står landsbygdsbornas levnadsvillkor över vargens, eller tvärtom.

Kajsa Dovstad

Mer läsning

Annons