Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gustav Ericsson: Har Lars Adaktusson (KD) redan glömt vilka väljare som tog honom till riksdagen?

Annons
Dalariksdagsledamoten (?) Lars Adaktusson (KD) under den segerrusiga valnatten. Krönikören Gustav Ericsson (t h) är fri skribent med ett förflutet som oppositionsråd för Moderaterna i Hedemora.

Man säger att historien upprepar sig. Det visade sig återigen stämma när ännu en sörlänning i höstas behövde dalfolkets hjälp för att nå makten i huvudstaden. Den här gången var det Lars Adaktusson (KD) som lyckades övertala allmogen i Dalarna att stödja hans sak i riksdagsvalet.

Man kan tycka att dalfolket vid det här laget borde ha dragit vissa slutsatser från liknande situationer i historien, men icke. Adaktusson blev vald och Lennart Sacrédeus kvar vid Vasaloppsmålet i Mora.

I veckan har det gått ett halvår sedan den nya riksdagen tillträdde under pompa, ståt och kunglig glans. Så hur har det gått för Dalarnas nye man i Stockholm?

Jo, ännu en gång tycks dalfolket ha använts som en schackpjäs i ett inrikespolitiskt maktspel för att sedan åsidosättas för lite viktigare frågor.

Med en plats på riksdagens finaste bänk, den numer väletablerade "Dalabänken", följer inte bara ära. Hos de politiker som valts att representera Dalarna vilar också ett tungt ansvar att driva frågor för länets utveckling. De bör se till dalfolkets bästa.

KD-ledningen i länet har bedyrat att Adaktusson, trots att han är utsocknes, kommer att betyda mycket positivt för Dalarna och att kontakten med distriktsledningen är god. Det må vara som det vill med den saken, men likafullt har han underpresterat i engagemang för Dalarna.

Tillsammans med en partikollega från Halland har Adaktusson förvisso skrivit en (plikt)motion om upprustning av Dalabanan. Men efter det korta inhoppet som missnöjd pendlare tycks Adaktusson ha lämnat länet därhän. De övriga 21 motionerna han skrivit under tycks inte ha någon tydlig koppling till Dalarna.

På Dalabänken har det annars länge funnits en tradition av att driva frågor med tydlig dalaprofil och avstamp i verkligheten hemma i Dalarna. Det är viktigt, inte bara för perspektivets skull, utan också i det att själva ansatsen förklarar hur riksdagens frågor krokar i väljarnas vardag. Lite folkbildning, helt enkelt.

Under förra mandatperioden tog flera av dalariksdagsledamöterna strid för lokalisering av statliga jobb och Dalarnas besöksnäring. Andra förfäktade dalskans status.

Även om man önskar att Roza Güclü Hedin (S), Carl-Oskar Bohlin (M) och Peter Helander (C) oftare kunde se bortom de ibland onödigt tydliga partigränserna, och göra gemensam sak för Dalarnas bästa, så har vi där tydliga röster för Dalarna i riksdagen. Trion är bra för länet – och dessutom engagerade riksdagsledamöter för hela riket. Precis som det ska vara.

Trots det osäkra parlamentariska läget har Dalabänken startat mandatperioden med stor entusiasm och driver frågor som är viktiga för dalfolket. Detta naturligtvis för att de genuint bryr sig om Dalarna, men också för att de bryr sig om sina riksdagsplatser. Det är dags för Lars Adaktusson att komma i kapp.

Även maktspelaren som vill sitta tryggt i Stockholm bör lära av historien. Det kommer nya val. Den som slarvar på hemmaplan kommer att få höra det.

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Gustav Ericsson

Annons