Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gabriel Ehrling Perers: En M-papperslapp fråntar inte SD makt

Annons
Han försöker så klart in i det sista, M-ledaren Ulf Kristersson.  Foto: Hanna Franzén/ TT

I helgen når den utdragna regeringsbildningen sitt crescendo. Snart vet vi! Både C och L samlar i dagarna till avgörande möten. I det senare fallet väntar en lång direktsänd och sannolikt rafflande debatt. Om inte nästa vecka så den efter det får landet till sist en ny regering. Eller så blir det nyval, även om det är mindre troligt.

Det är inte konstigt att de liberala partierna våndas vid vägskälet. En ny mandatperiod med Stefan Löfven (S), som även fortsatt måste förhålla sig till MP och V, eller en M-KD-regering som i avgörande beslut står och faller med SD:s stöd? Inget framstår som särskilt aptitligt.

Enligt uppgifter som läckt från förhandlingarna har Ulf Kristersson (M) gripit efter alliansens sista halmstrå genom att lansera en typ av avtal där han garanterar C och L att SD inte kommer att påverka regeringens politik. De liberala partierna skulle därmed kunna svära sig fria och säga att man inte medverkat till att ge Jimmie Åkesson mer inflytande över utvecklingen.

Det är i alla fall tanken. Och den är förstås inte mer än ett försök till att lägga en rökridå framför det parlamentariska läge som ändå är ofrånkomligt.

LÄS ÄVEN:

Gabriel Ehrling Perers: SD har ett idealsamhälle – och det är inte liberalt

Åkesson kommenterade "anti-SD-klausulen" på sin Facebook (8/1) med orden:

"Det är naturligtvis inte rimligt att SD släpper fram en statsminister som aktivt avser förhindra att SD-väljarna får inflytande. Det borde även övriga partier förstå."

Det är klart att man förstår det! Även SD-politiker har också medlemmar och väljare att stå till svars inför.

Erfarenheten från Gävle, där allianspartierna begick misstaget att ta makten när man i varje läge var beroende av SD, talar för att SD agerar som Åkesson säger. Allianspartiernas försökt att isolera SD slog tillbaka med kraft. Partiet vill givetvis ha makt och inflytande. Får man inte det, då kan man åtminstone ställa till med kaos. Till slut röstade SD fram en rödgrön budget för att demonstrera sin makt.

LÄS ÄVEN:

Gabriel Ehrling Perers: M vill göra sig beroende av SD – har de aldrig hört fabeln om grodan och skorpionen?

I riksdagen handlar det om att ha mandaten med sig. Kristersson kan lova runt bäst han vill men det förändrar inte det faktum att SD har 62 mandat i riksdagen och att de rödgröna är större än allianspartierna.

Tillträder en M-KD-regering så är det alltså med vetskapen att Jimmie Åkesson håller i yxan. Den kan svingas när som helst. Även eventuella stödpartier måste så klart förlika sig med insikten om att så är fallet. Det förändrar inte Ulf Kristerssons papperslapp.

LÄS ÄVEN:

Fler ledare och krönikor av Gabriel Ehrling Perers

Mer läsning

Annons