Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Larmen om ökade inkomstklyftor är ofta missvisande

Annons

Inkomstskillnaderna fortsätter att öka i Sverige. De har ökat ända sedan i början av 1990-talet, med undantag för perioder av ekonomisk kris, till exempel finanskrisen 2007–2008 och när It-bubblan sprack 2000.

Det här är oroväckande. Ökade klyftor riskerar att ge större spänningar i samhället. Det är inte heller rätt om en liten ”elit” kan berika sig på de övrigas bekostnad.

Så verkar dock inte vara fallet i Sverige. De ”rika” har inte blivit rikare på de fattigas bekostnad. I stället har alla fått det bättre ekonomisk ställt.

Det här är lätt att glömma när det presenteras rapporter om att fattigdomen i Sverige ökar för vissa grupper. En sådan rapport kom häromdagen när Ekoredaktionen presenterade en nyhet om att antalet fattigpensionärer, det vill säga pensionärer som är beroende av det behovsprövade äldreförsörjningsstödet, fördubblats de senaste 15 åren. I maj var det ungefär 25 000 personer som fick ett sådant stöd.

Det visar sig dock att ökningen till en stor del beror på invandringen. De som kommit till Sverige sent i livet hinner inte tjäna ihop en bra pension, och har inte heller bott tillräckligt många år här för att få en hel garantipension.

På samma sätt beror en mycket stor del av barnfattigdomen på invandringen. Enligt Rädda Barnens senaste rapport om barnfattigdomen i Sverige (från 2018) är det 22 procent av barnen med en eller båda föräldrarna födda utomlands som lever i barnfattigdom, enligt Rädda Barnens definition. Motsvarande siffra för barn till föräldrar födda i Sverige är 3,1 procent

Det här innebär att larmen om ökade klyftor ofta är missvisande. Det är fullt rimligt att personer som kommer till Sverige som flyktingar, och tvingats lämna det mesta av sina ägo­delar kvar i landet de flytt ifrån, ofta har lägre levnadsstandard än dem som bott i Sverige i hela sitt liv. Detta påverkar givetvis också deras barns levnadsstandard. På samma sätt är det rimligt och rättvist att de som bott och arbetat i Sverige hela sitt liv får högre pension än dem bott och arbetat här under några få år.

Även på andra sätt är det lätt att misstolka uppgifterna om ökade inkomstklyftor. Fortfarande är till exempel klyftorna i Sverige små jämfört med de flesta andra industriländer. Dessutom beror inte de ökade klyftorna på ökade löneskillnader, utan på kapitalvinster, som höjda huspriser och stigande aktiekurser.

Ett sätt att minska klyftorna i samhället vore därför att återinföra de skatter som avskaffats de senaste 20 åren, som arvsskatt, gåvoskatt, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt.

Det vore dock fel väg. Det fanns mycket goda skäl till att avskaffa dessa skatter, till exempel att de slog godtyckligt eller skadade svenska företag och svensk ekonomi. Alla, även de som tjänar minst, skulle därför förlora på om dessa skatter återinfördes.