Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Lägg partispelen åt sidan och öppna upp plånboken – nu hänger försvaret på en skör tråd

Annons

Försvarets ekonomi hänger på en skör tråd, trots att det finns en bred politisk enighet om att satsa på Försvarsmakten.

De nuvarande politiska låsningarna och dess konsekvenser för försvaret förutsågs redan i somras. Då uppmanades partierna i försvarsuppgörelsen (S, MP, M och C) att lösa ut frågan före valet. Så blev inte fallet.

Försvarsmakten har begärt tre miljarder kronor extra för 2019 för att hantera kostnadsökningar. Utan pengarna kommer övningsverksamhet att ställas in, inköp senareläggas och krigsförbandsförmågan att sjunka. Samtidigt är det från övergångsregeringens sida tyst kring innehållet i övergångsbudgeten, vilket skadar förtroendet för svensk politik.

Ett redan anorektiskt svenskt totalförsvar kommer att bli ännu tunnare. Officerare vid olika förband vittnar för ledarsidan om att risken för personalflykt är stor, detta i ett läge när Försvarsmakten redan har svårt att konkurrera med övriga arbetsmarknaden.

Personaltappet får konsekvenser för svensk försvarsförmåga över tid. Det tar omkring 16-18 år att producera en bataljonschef, för att ta ett exempel.

Det är ingen djärv förutsägelse att påstå att Sveriges försvar runt 2035 kommer att ha flerdubblats. Att gå bakåt nu på grund av politiska låsningar och det budgetmisslyckande som följer är både säkerhetspolitiskt och ekonomiskt oansvarigt.

Försvarsmaktens äskande på tre miljarder i år motsvarar dessutom knappt den besparing som Alliansregeringen genomförde 2012.

Besparingarna berör Försvarsprisindexet, det vill säga hur försvaret ska kompenseras för prisökningar. För 2019 väntas glappet efter förändringen bli 2,5 miljarder kronor enligt SvD som citerar en ännu inte publicerad rapport från FOI.

Ett försvarsprisindex som inte är anpassat till verkligheten innebär löpande besparingar trots aktiva politiska beslut att skjuta till mer pengar och höja förmågan. FOI:s utredare Peter Nordlund säger till SvD att indexet ”blivit en osynlig beslutsfattare”.

Gapet mellan pengar och behov kommer också att öka kraftigt de kommande åren, då Förvarsmakten står inför stora ersättningsprojekt av gammal materiel.

Ekonomistyrningsverket konstaterade i veckan att det saknas 29 miljarder kronor till 2025 för att leverera planerad förmåga. Räknas önskade förmågor in handlar det om 88 miljarder enligt ESV.

Både dagens övergångsregering och den gamla alliansregeringen bär skuld för att Försvarsmakten i grunden har fått en omöjlig ekvation att lösa. Den politiska oförmågan att lösa försvarets budgetproblem vid sidan om övrigt partispelande är en dålig totalförsvarssignal till omvärlden.

Sverige behöver breda och snabba överenskommelser kring att ge svenskt totalförsvar förutsättningar att bygga förmåga snabbt. Gapet mellan vad Sverige klarar av och de ryska rustningarna ökar oroväckande fort. Förmågor byggs över lång tid, medan en avsikt hur man använder dessa kan ändras över en natt.

Det är inte utan skäl som Försvarsberedningen i sin första rapport krasst konstaterade att ”ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas.”