Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Lägg en gemensam Alliansbudget även om regeringsfrågan inte är löst

Annons

Regeringsförhandlingarna drar ut på tiden. Ulf Kristersson (M) har kastat in handduken och mycket tyder på att Stefan Löfven (S), som nu undersöker sina möjligheter att bilda regering, kommer att få göra samma sak.

Under tiden sitter Löfvens ministär kvar som en övergångsregering.

Samtidigt ska en budget tas. Senast den 15 november ska den ligga på riksdagens bord.

LÄS ÄVEN: Ledare: Talmannen är alltför passiv - dags att röra om i grytan och kalla till omröstning

Med stor sannolikhet innebär det att övergångsregeringen kommer att få förhandla fram årets höstbudget. Tyvärr betyder det att budgeten kommer att bli urvattnad och sakna stora och viktiga strukturreformer som Sverige skulle behöva.

För trots att det finns ljuspunkter i svensk ekonomi – något som finansminister Magdalena Andersson (S) inte är sen att lyfta fram – så finns det också stora problem.

Om vi bara tittar på hur den svenska ekonomin växer – tillväxten – så är ser det ganska bra ut. Tillväxten beräknas enligt Konjunkturinstitutet landa på 2,4 procent för helåret 2018. I en mogen ekonomi som den svenska är det en bra siffra.

Men bryter man ner siffrorna och tittar på individnivå så imponerar tillväxten inte nämnvärt, då blir tillväxten bara 1,3 procent vilket placerar oss bland de sämsta länderna i EU.

Skillnaden beror till stor del på Sveriges snabba befolkningsökning de senaste åren. Eftersom bruttonationalprodukten är summan av alla tjänster och varor som konsumeras i Sverige så stiger den förstås automatiskt när vi blir fler.

Problemet är att tillväxten per person inte hänger med. En stor förklaring är att befolkningsökningen till stora delar beror på invandring och att de nyanlända till Sverige inte kommer in på arbetsmarknaden tillräckligt snabbt och i tillräckligt hög grad.

Att den svenska ekonomin ändå fortfarande är tämligen robust beror till stor del på viktiga beslut som fattades på 1990-talet (avregleringar samt införandet av ett budgettak och överskottsmål till exempel) och under Alliansregeringens tid (då inkomstskatten sänktes så att det lönade sig mer att arbeta).

LÄS ÄVEN: Ledare: Varning till borgerligheten – undvik identitetspolitikens fälla och håll er till sakfrågorna i stället

Men det finns starka skäl för att inte slå sig till ro om svensk ekonomi också ska vara stark och konkurrenskraftig framöver.

Budgetprocessen är vanligtvis okomplicerad i Sverige, som en följd av att vi oftast på valnatten eller kort därpå vet vilka som kommer att bilda regering.

Så inte i år. Nu kan vi istället hamna i situationen att övergångsregeringen måste lägga en förvaltande budget som rullar på i samma röd-gröna hjulspår men utan några större reformer, samtidigt som Alliansen kan lägga en gemensam motbudget.

Den svenska ekonomins behov av långsiktiga reformer för att fungera bättre de kommande åren talar för att Alliansen ska utmana övergångsbudgeten med ett gemensamt alternativ om regeringsfrågan inte är löst när vi närmar oss mitten av november. Det skulle visa Alliansens belackare att man håller ihop och faktiskt avser att driva Alliansens politik ”ända in i kaklet”.

Det skulle också tvinga Sverigedemokraterna att bekänna färg (utan att samarbeta med dem): i valet mellan hela Alliansens budgetförslag och de rödgrönas, vilket väljer SD?

Marcus Backholm Bohlin