Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Inte alla anonyma är kriminella

Annons

“Oregistrerade kontantkort används av kriminella. Därför utreder vi att förbjuda oregistrerade kontantkort.” Inrikesminister Mikael Dambergs (S) logik (Aftonbladet 28/8) är möjligen inte felfri. Även bilar och skidmasker används av kriminella utan att ett förbud är aktuellt.

Men i tider av stegrande gängvåld och grov brottslighet är det ändå lätt att förstå ambitionen. Förutom ett förbud mot anonyma kontantkort vill Damberg att polisen ska kunna avlyssna krypterade appar och mobiler, för att ge polisen fler verktyg mot gängvåldet.

Försöken att begränsa eller till och med förbjuda anonymitet riskerar dock att slå helt fel.

Som Sveriges Radios vd Cilla Benkö skriver i Expressen (16/9) innebär förslagen ett hot mot källskyddet: “Jag vågar påstå att det finns stora avslöjanden som aldrig hade kommit fram i offentligheten om det inte hade funnits säkra och trygga sätt för källor att lämna känslig information till journalister, exempelvis genom att använda ett anonymt kontantkort i mobilen.”

Källskyddet är inte heller det enda legitima skälet att vilja vara anonym. Den som till vardags lever i en hederskultur, i en våldsam partnerrelation, som är kritisk mot sin arbetsgivare eller som arbetar i en bransch där säkerheten sätts i första rummet kan alla ha skäl att vilja kommunicera anonymt.

Det finns också anledning att ifrågasätta effektiviteten. Ett förbud mot anonyma kontantkort skulle kanske krångla till det lite för gängkriminella, men inte mycket mer än så. Avlyssning av krypterade appar och mobiler är troligen effektivare innan brottslingarna byter till nya metoder, men innebär också omfattande risker. Som flera remissinstanser skriver om utredningen “Hemlig dataavläsning” innebär en sådan avlyssning en närmast total övervakning av en person, bara baserat på en brottsmisstanke. Advokatsamfundet pekar på att eventuella begränsningar för rättsvårdande myndigheter lätt försvinner i så kallade “tillämpningsglidningar”. För att inte tala om problematiken i att polisen ska tillåtas installera spionprogram och “bakdörrar” i datorer och mobiltelefoner.

Till sist är risken att brottslingarna fortsätter att vara anonyma, medan de som vill vara det av andra skäl inte längre kan.

Joakim Broman