Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LEDARE: Förbjuda tiggeri hjärtlös politik

/

EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) gjorde inget för att hålla tillbaka sin ilska och frustration när hon berättade om de strandade förhandlingarna mellan Sverige och Rumäniens regeringar om romernas situation i Rumänien.

Annons

”Jag blir vansinnig på det ointresse de har visat för frågan” berättade hon i april i år. Ilskan var välmotiverad.

90 procent av tiggarna i Sverige uppges vara romska rumäner. De är här för att Rumänien är usla på att skapa en hållbar situation för sin romska minoritet.

Den socialdemokratiska premiärministern Victor Ponta hävdar att romerna inte är en diskriminerad grupp. Likgiltigheten är upprörande.

Den stora majoriteten av romerna i landet lever i fattigdom och arbetslösheten bland dem är skyhög.

Sedan sitt inträde i EU har Rumänien erbjudits tillträde till EU:s strukturfonder. Landet ansökte endast om 20 procent av de avsatta medlen. I Rumänien är insatser för romer impopulära och partierna riskerar att tappa röster om de engagerar sig i frågan.

Romerna betalar i mänskligt lidande.

I Sverige ser vi konsekvenserna av detta. Fenomenet med tiggare utanför matbutikerna har tagit sig utanför storstäderna och finns nu även på små orter.

Situationen är naturligtvis otillfredsställande. Människor ska inte behöva tigga som levebröd.

Enkla lösningar på situationen finns inte. De "lösningar" som till synes effektivt rättar till bekymret är endast ett sätt att lösa problemet estetiskt.

I onsdags dammade Cecilia Magnusson (M), något uppdaterat, av dalamoderaten Ulf Bergs gamla förslag att förbjuda tiggeri.

”Många människor känner sig provocerade och mår dåligt av att se medmänniskor tigga utanför affären”, skriver Magnusson. Hon sätter alltså den stora majoriteten människor som inte behöver tigga som levebröd i centrum. Tala om fel fokus.

Hon konstaterar också att vägen till att bryta den romska minoritetens totala utanförskap i länder som Rumänien är lång och kommer att kräva hård press och stora insatser från EU. Det är en riktig iakttagelse.

De problem vi ser och upplever i vår vardag är de som vi har lättast att relatera till. Frågan om tiggarnas vara eller icke vara berör. Plötsligt blir frågan om fattigdomen i Rumänien greppbar.

Det bidrar till att frågan får en högre prioritet, kanske även till att den får en snarare lösning. När vi på ett konkret sätt blir medvetna om problemet höjs också trycket på Rumänien att agera.

Den svenska tiggardebatten skulle därmed kunna bidra till att Rumänien pressas acceptera inrättandet av en expertgrupp med uppdraget att säkerställa att de 202 miljarder som Rumänien kan få i EU-stöd nästa budgetperiod verkligen används för att minska landets fattigdom.

Det vore ett gott resultat av en stundtals smutsig debatt.

Annons