Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Fäll inga tårar när kommuner lägger ned konsumentvägledningen

Annons

I konsumentpolitiken gällde före 2007 devisen ”Trygga konsumenter som handlar hållbart”. Därefter såg riksdagen till, under alliansregeringen Reinfeldt, att byta målbild till den nya ”Konsumenterna har makt och möjlighet att göra aktiva val”.

Skillnaden är inte oviktig. Vänsterregeringar tenderar att se människor (konsumenter i just detta fall) som värnlösa varelser i stort behov av trygghet och statlig omsorg – regeringar till höger har stor tilltro till att individen är myndig nog att fatta egna beslut.

När regeringen Löfven fick chansen att låta pendeln slå tillbaka åt vänster fastnade man för: ”Målet för konsumentpolitiken är väl fungerande konsumentmarknader och en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion”.

Oavsett om du politiskt står till vänster eller höger så inser du att det känns otryggt om man inte kan lita på den som säljer en vara eller en tjänst – likaså att konsumentens egna möjligheter att göra aktiva val blir begränsade om man inte vet vad det är man väljer emellan.

Av detta skäl finns en väv av stödfunktioner som kan ge konsumenter opartisk rådgivning och vägledning. Dessa går utöver möjligheten att anmäla till Allmänna reklamationsnämnden – eller vid riktigt grava fall driva process i tingsrätten.

Överlägset populärast av rådgivningstjänsterna är Konsumentverkets Hallå konsument, som handhar närmare 100 000 frågor varje år, och dess syster Konsument Europa med 6 600 frågor. Därutöver kommer rådgivningen från de fyra befintliga konsumentbyråerna inom telekom, försäkring, energi samt bank och finans med 26 000.

Drygt 70 procent av alla frågor från svenska konsumenter (egna privata googlesökningar oräknade) hamnar hos någon av de ovanstående. Bara 30 procent kommer till landets kommuner – och deras konsumentvägledning.

Var fjärde kommun saknade egen konsumentvägledning i fjol, enligt den senaste av Konsumentverkets årliga kartläggningar "Läget i landet".

Det finns flera möjligheter att få stöd i konsumentfrågor för de konsumenter som anser att information och vägledning via telefon och digitala kanaler är tillräcklig.

Kombinationen av att verksamheten inte är lagstadgad, att råd går att få på annat håll samt att få frågor kommer från allmänheten ligger oftast bakom när en kommun väljer att säga tack och hej till sin konsumentvägledning. För vad är skälet till att med skattemedel bekosta en tjänst som inte är efterfrågad?