Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LEDARE: Det nya laget lär inte lyfta Stefan Löfven i opinionen

Stefan Löfven (S) valde att spela säkert när han på onsdagen ombildade sin regering. Förvisso gjorde han inte bara det minsta möjliga utan passade på att också förändra några ministrars portföljer samt ge framtidsminister Kristina Persson (S) sparken. Men de stora överraskningarna uteblev.

Den enda av de nya ministrarna som inte är ett rikskänt namn är Malmöpolitikern Karolina Skog (MP) som ersätter Romson som miljöminister.

Ann Linde (S), som blir ny EU- och handelsminister, är måhända inte heller känd i breda folklager men hon har länge varit en tung spelare inom S, nu senast som statssekreterare åt inrikesminister Anders Ygeman (S).

Att Sverige nu får en EU-minister är bra då det finns en lång rad tuffa utmaningar på området som flyktingkris, frihandelsavtalet TTIP mellan EU och USA och inte minst det eventuella brittiska utträdet ur unionen.

MP:s före detta språkrör Peter Eriksson utses till ny bostads- och digitaliseringsminister och det nyvalda språkröret Isabella Lövin får ansvar för internationellt utvecklingsarbete och klimat. Lövin ärver också titeln "vice statsminister", men den är även fortsättningsvis fråntagen all politisk innebörd.

Flera av de problem som Löfven skapade när han bildade sin regering efter valet 2014 kvarstår tyvärr. Till exempel gjorde statsministern då en sak av att inte tillsätta en integrationsminister. Nu har han på den punkten fått backa i två steg: Först fick arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ett utökat ansvar för integrationen på arbetsmarknadsmarknaden och nu får Ibrahim Baylan (S) också ett samordningsansvar för integrationsfrågorna utöver att han fortsätter som energiminister.

I sak är det bra att integrationsfrågorna lyfts, men frågan är varför ansvaret ska delas på två ministrar i stället för att ge en person huvudansvaret.

Värt att notera är att Löfven flera gånger under sin presentation talade om behovet av fler "enkla jobb". Är regeringen möjligen på väg att överge sitt hårdnackade motstånd mot allt vad enklare jobb och lägre ingångslöner heter?

Det är också anmärkningsvärt att Sverige fortfarande inte har en uttalad socialminister med ett övergripande ansvar för detta grundläggande politikområde. Att dela upp frågorna på tre ministrar gör tyvärr inte att politiken blir tre gånger så bra.

Kommer då denna regeringsombildning bli den nystart som regeringen önskar? Inte på det politiska planet. Löfven var tydlig med att kursen ligger fast, även om det för de flesta utom statsministern är oklart exakt vilken kurs det är.

Stefan Löfven lär emellertid kunna sova gott på nätterna nu. De nya ministrarna har – möjligen med undantag för det på riksplanet oprövade kortet Karolina Skog – lång erfarenhet och de är för rutinerade för att trampa i klaveret i onödan på det sätt som Romson och Kaplan hade för vana att göra. Kanske är det gott nog efter en period där regeringen har fått ägnat mer tid åt att krishantera än att blicka framåt och regera landet.