Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LEDARE: Det är osmakligt av dem att dra rasistkortet

Zeliha Dagli flydde till trygga Sverige från förtryck för 30 år sedan. Nu har förtrycket flyttat tillbaka i hennes liv.

Annons

I Husby där hon bor upplever hon sig ständigt vara påpassad och att hennes möjligheter till ett öppet självständigt liv är inskränkt.

”Jag vill också kunna gå på pensionärsföreningen och lyssna på jazz och dansa twist. Jag vill odla grönsaker på min kolonilott i kortbyxor och umgås med mina vänner och gå på badhuset i bikini” säger hon.

Klart ska hon få dansa!

Per Pettersson upplever att böghatet bland unga i Husby blir allt värre och att han avser att flytta från Husby efter 10 år i Stockholmsförorten. Anledningen till att han anser sig nödgad att flytta är att han numer har problem att leva som öppet homosexuell i området. Attityden gentemot dem som är annorlunda har hårdnat, menar han.

Självklart ska han ha möjligheten att gå hand i hand med pojkvännen över torget, utan att bli förföljd av glåpord och äggkastning!

Den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh säger att männens diktatur växer i förorten , hon problematiserar bland annat att kvinnor inte kan bära klänningar med bara armar och de inte är välkomna på vissa caféer. I riksdagen är hon en stark röst för att kämpa mot hedersrelaterat våld.

Sedan början av 90-talet har svenska folkets åsikter blivit mer toleranta. Men på vissa platser går utvecklingen tyvärr bakåt. De ovan nämndas vittnesmål är nedslående.

Vad som händer efter att dessa röster gjort sig hörda är ögonbrynshöjande och mer än så. I en debattartikel går Manijeh Mehdiyar (MP) och Maimuna Abdullahi (medlem i Muslimska mänskliga rättighetskommittén) ut och menar att " hatkampanjen mot förorten är rasistisk ", och anklagar dessa försvarare av de universella, liberala värden som Sverige har levt i enlighet med i många år för att vara rasister.

Dagli, Pettersson och Kakabaveh anklagas vidare i texten för en orkestrerad hatkampanj mot Sveriges förorter.

Hbtq-personer & kvinnor som berättar om hur deras frihet begränsas av fundamentalister är i debattörernas ögon del av en rasistisk hatkampanj.

Det går inte att ta Mehdiyar och Abdullahis kritik på allvar. Men tyvärr är detta inget skämt.

Är man emot kvinnoförtryck och homohat är man i debattörernas ögon alltså rasist och islamofob. Att dra rasistkortet är en så låg dimridå att det knappt ens förtjänar ett bemötande.

Detta är identitetspolitiken in absurdum. En politik som på detta sätt förs utifrån vissa politiserade och marginaliserade identiteter leder till att medborgarna i identitetsgrupper kommer i konflikt med varandra. Det identitetspolitiska spåret är därför fel väg att gå.

Bättre vore att envist hålla sig fast vid de liberala värden som Sverige är byggt på. Demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, lagar. Frihet att leva sitt liv som man vill en en rättighet som vi ska vägra att kompromissa om. Spelreglerna ska vara samma för alla, överallt. Rättsstatens grundläggande principer ska gälla - punkt.

Utvecklingen som Dagli, Pettersson och Kakabaveh vittnar om är ett tydligt tecken på att samhället måste stå emot påtryckningar att acceptera avsteg från vårt öppna, toleranta samhälle.

Att inte konsekvent så upp mot de universella värdena vore ett svek mot hela Sverige och alla som bor i det här landet.

Annons