Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LEDARE: Allt eller inget är en märklig hållning från Jonas Sjöstedt

Efter att FP-ledaren Jan Björklund förklarat sig villig att stötta de rödgröna partierna låg vägen öppen för en ytterligare individualisering av föräldraförsäkringen.

Med en tredje så kallad pappamånad skulle sex av 16 månader (vid fullt uttag) vara reserverade och tio fria att fördela efter tycke. Eftersom män fortfarande bara tar ut en fjärdedel av föräldradagarna, och lika liten andel av vab-dagarna, var förslaget ett litet, men välkommet, steg i rätt riktning.

När staten tillhandahåller generella bidrag och försäkringar (vilket det är en poäng att konstatera att staten oftast inte ska!) bör utformningen inte bevara hindrande samhällsstrukturer.

Individualisering är därför att föredra; alltså att staten har en utfästelse till barnets respektive förälder, inte till föräldrarna som par. Det är en klassisk liberal princip.

Dessutom påverkar ojämlikheten kvinnors löneutveckling, hälsa och framtida pension.

Så här i opposition skulle alliansens partier gott kunna förhålla sig friare till den tidigare regeringskonstellationen, och FP:s blockbrytande var dessutom helt i linje med vad man gick till val på.

Bäst hade så klart varit om föräldrapenningen individualiserats helt – men en tredje pappamånad var ju alltid något.

Döm då om förvåningen när V bestämmer sig för att ta detta illa valda tillfälle att på en tonårings vis markera avståndstagande från den rödgröna regeringen och äventyra projektet.

Riksdagsledamot Hans Linde (V), sa i SVT: "Vi har sagt att när vi inte sitter i regeringen så ska vi agera som ett oppositionsparti, och det är vad vi gör nu i den här frågan".

V vill alltså att föräldraförsäkringen individualiseras helt, annars vill man inte vara med och leka alls.

Tilltaget är en påminnelse om hur tacksamma vi ska vara att V inte sitter i regeringen, och förhoppningsvis aldrig heller i framtiden gör så.

Gissningsvis är det bara frågan om att man vill trotssmäller i dörrarna, i en riksdagsvotering kommer V så klart till sist – som alltid – att rätta in sig i ledet.