Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: 80 år sedan andra världskrigets utbrott – Europas resa från ruiner till välstånd bör aldrig tas för given

Annons

Andra världskriget utbröt för i dagarna 80 år sedan, då Nazityskland invaderade Polen. Sex år senare hade en sjättedel av landets befolkning dött, inte minst judar. Barn, kvinnor, homosexuella, romer, rabbiner, äldre och motståndsmän utsattes för industriellt mördande.

Totalt miste mellan 50 och 80 miljoner personer livet i den blodigaste konflikten i mänsklighetens historia. Det finns anledning att minnas och hedra dem.

Många nu levande européer blev av med föräldrar, vänner och släktingar. För dem är andra världskriget mycket mer än abstrakta årtal och siffror.

Efter drygt 200 år av fred har de flesta svenskar emellertid svårt att riktigt föreställa sig krigets inferno, kanske har vi blivit ”fredsblinda”. Rädsla, lidande, sorg, hunger, tortyr, ondska och död är svåra begrepp att relatera till utan att själv ha upplevt dem.

Ändå finns krigen där, på riktigt, inte bara på film eller i historien. Just nu i Ukraina, Syrien och Jemen, för att nämna några exempel.

Det är angeläget att förstå varför människor tar till flykt och att vi i Europa bör ge dem en fristad. Och varför freden i Europa måste värnas.

Efter andra världskriget byggdes institutioner upp för att undvika fler storkrig. FN, Världsbanken, Marshallhjälpen och EU är några av de mest betydelsefulla.

En ny världsordning inleddes där USA och Västeuropa blev tyngdpunkterna i den fria världen. Den transatlantiska länken befästes när försvarsalliansen Nato bildades. Efter kalla krigets slut blev USA i praktiken en dominerande kraft, ekonomiskt, militärt, politiskt och kulturellt. Men även Europa är att räkna med: här bor en halv miljard människor och vi är världens största ekonomi.

Att gå från skyttegravskrig och flygbombningar till att skapa ett frihandelsområde med fri rörlighet för både varor och människor är något stort, riktigt stort. Att gå från sönderbombade städer med hungrande människor till ett utbrett välstånd på ett par generationer är en bragd, och alls ingen självklarhet.

Vi ska vara rädda om EU och Europas relation till USA. Därför finns det skäl till att känna sig förfärad över president Donald Trumps kritiska inställning till den Europeiska unionen och hans oförutsägbara nycker rörande Nato. Även ett brittiskt oordnat utträde ur EU vore olyckligt, liksom om Italiens ekonomi kollapsar eller om de nationalistiska och populistiska rörelserna får ökat inflytande i Europa.

Före första världskriget fanns en känsla av eufori, att världen bara blev bättre. En del nästan välkomnade kriget när det kom 1914, det skulle rensa luften. Något nytt och bättre skulle komma efter stormen.

Det gjorde det inte. Tvärtom. Stryptaget om Europa släppte inte förrän 1989 då järnridån föll. Måtte européerna komma ihåg 1900-talets viktigaste lärdom: Aldrig mera krig.

Sofia Nerbrand

Annons