Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt inte prestige hindra utveckling

Annons

Jag har i åratal tjatat om vikten av bra kommunikationer mellan Dalarna och Stockholm. Jag är övertygad om att bra vägar och goda järnvägsförbindelser är en förutsättning för att länet ska utvecklas i rätt riktning. Länet står och stampar på ett invånarantal runt 275 000 personer. Vi skulle behöva bli fler för att säkerställa ett underlag som kan bära de kostnader det krävs att erbjuda befolkningen en bra service inom olika sektorer. Kommunikationerna är en nyckelfråga.

"Striden" om möjligheterna till alternativ finansiering av upprustningen av Dalabanan är ett exempel på svårigheterna att tänka nytt och våga driva på för att så snabbt som möjligt nå lösningar. I förra veckan kommenterade jag på ledarplats bakslaget för Dalabanans intressenter, sedan Trafikverket gett besked om att det inte går att utnyttja brukaravgifter för finansieringen av det viktiga järnvägsprojektet som vi i Dalarna så tålmodigt väntat på.

Ingemar Frej, regionchef för region Mitt i Trafikverket, var övertydlig i sin uppfattning när han ringde och förklarade sin och Trafikverkets uppfattning; det finns inga lagliga möjligheter att agera enligt det avtal som för något år sedan upprättades mellan dåvarande Banverkets ledning och intressenterna längs järnvägen mellan Dalarna och Uppsala. För Frej finns endast en lösning, nämligen att upprustningen och förbättringarna sker i takt med de anslag som riksdagen anvisar.

Det är ingen innovativ inställning. Den omintetgör också landsbygdens möjligheter att kunna jämställas med storstadsregionerna när det gäller finansieringsalternativ för åtgärder att förbättra infrastrukturen. Trafikverkets inställning gör mig också konfunderad när jag läser i regeringens infrastrukturproposition om den öppning med brukaravgifter som anmäls i regeringsförslaget, och som pekar på hur järnvägslagen skulle kunna tillämpas för att möta de förslag som initieras i avtalet om Dalabanan.

Det är förvisso gott och väl att 400 miljoner av de drygt 800 miljoner kronor som förbättringarna längs Dalabanan omfattar, har gått i verkställighet. Men med tanke på de enorma krav som ställs på Trafikverk, regering och ytterst riksdagen att få fram pengar till bättre infrastruktur i landet, borde också alla parter genomsyras av en vilja att hitta nya finansieringsformer. Objektlistan är lång och kraven från landets större regioner enorma. Ska andra regioner överleva på sikt måste alla lösningar prövas.

Det finns ingen tid för prestigetänkande.

Annons