Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag kan föreställa mig de oskyldiga offrens skräck och lidande – de var försöksdjur i nazisternas hemska experiment"

Artikel 17 av 17
Dalaungdomar i Förintelsens spår
Visa alla artiklar

Annons
Foto: Erik Krysén

På resan i Förintelsens spår besökte vi det kvarter som utgjort stadens ghetto, ett litet område byggt för 3000 personer där mer än 20 000 judar i början av 1940-talet tvingades bosätta sig under fruktansvärda förhållanden. Svälten och döden var ständigt närvarande under de två år som ghettot var aktivt och det är så svårt att föreställa sig det lidande som drabbade så många på just den plats där vi gick runt och där helt vanliga människor och butiker numera tar plats.

Efter besöket i ghettot åkte vi till den lilla staden Rabka, sju mil söder om Kraków, där det funnits en skola vid vilken unga SS-soldater tränats till kallblodiga mördare. Vi fick bland annat ta del av den något bortglömda, men likväl fruktansvärda, historien som utspelats där och i många andra avlägsna småstäder som ockuperades av Nazityskland.

Syftet med soldatskolan i Rabka var att träna de unga rekryterna inom såväl den nazistiska ideologin som inom stridskonsten på ett så effektivt sätt som möjligt. Kommendanterna på skolan kom därför på idén att använda judiska kvinnor och barn från närliggande byar som levande måltavlor för att rekryterna skulle träna sin förmåga att skjuta på rörliga objekt samt för att säkerställa att de inte tvekade inför att mörda skrikande judiska kvinnor och barn.

De soldater som misslyckades blev antingen skickade till krigsfronten eller avrättades direkt. Dessa historier berörde mig mycket och jag kan verkligen föreställa mig de oskyldiga offrens skräck och lidande, de var ju precis som vilka civila kvinnor och barn som helst tills de en dag blev utvalda som ”försöksdjur” i nazisternas hemska experiment.

Vår resa fortsatte sedan till koncentrations- och förintelselägren Auschwitz och Auschwitz-Birkenau. Där drabbades jag av en oerhörd känsla av overklighet. Det var så extremt svårt att förstå att det på just dessa platser hade mördats mer än en miljon människor och att vi faktiskt befann oss precis där dessa fruktansvärda saker inträffat. Jag slogs också av tanken på att det för varje steg jag tog hade släckts ett människoliv just där och att det på vissa platser där vi gick faktiskt hade dött tusentals människor.

En känsla som återkommer är betydelsen av att minnas människorna bakom alla siffror. När man tänker på att varenda en av dessa miljontals människor faktiskt var en egen individ med ett eget liv, en egen familj och en egen historia börjar man inse vidden av det hela. Det är också den insikten som gör det så omöjligt att förstå hur något så fruktansvärt kunde ske.

Trots att det är så obegripligt tror jag att det är viktigt att fortsätta diskutera dessa fruktansvärda saker så att det aldrig glöms. Av de vittnen som uthärdat Förintelsen är det så få som ännu finns kvar och när överlevarna inte längre finns med oss är det därför oerhört viktigt att vi fortsätter påminna världen om det som varit och det som aldrig får hända igen.

Kram

Emilia Barkman Jonsson

Nyligen reste elever från ABB Industrigymnasium i Ludvika till Förintelselägren Auschwitz och Auschwitz-Birkenau i en resa arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Tidningen följde med och du har just läst ett av breven eleverna skrev brev hem till vänner och familj i Ludvika och Dalarna. I den här minidokumentären får du veta mer om resan:

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med DT Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med DT Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel