Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lars Eriksson: Än så länge är Pettersson-Persson-styret stabilt i Ludvika

Annons

Kommun efter kommun i Dalarna flaggar för besparingar. Ludvika är den senaste i raden som måste dra åt den berömda svångremmen, budgetmålet ser ut att missas med 55 miljoner kronor för 2019.

Och allt tyder på att det bara är början. Sverige är fortfarande inne i en högkonjunktur men lika säkert som dygnets ljusa minuter blir färre för varje dag vid den här tiden på året, lika tydligt pekar alla tecken på att lågkonjunkturens mörker snart är över oss.

Och om kommunerna går på knäna när sysselsättningen är hög, hur ska det då bli när varslen duggar tätt?

Hemska tanke.

Ludvika styrs sedan senaste valet av en koalition mellan S, M, KD och L. Och samsynen tycks vara stor mellan koalitionens frontnamn och kommunalråd, Leif Pettersson (S) och HåGe Persson (M). Att få ordning på ekonomin är huvudspåret.

Att S och M samarbetar är inget unikt för Ludvika, det finns exempel på det både i Dalarna och i andra delar av landet. Men det var ändå svårt att innan valet se den lösningen i Ludvika

Nu när orostider är att vänta ska nog Ludvikaborna vara glada över att det blev en stabil majoritet där de två största partierna ingår. När tuffa beslut måste tas finns det inte mycket utrymme för ideologiska diskussioner. Kommunal makt i all ära, men i ett makroperspektiv är kommunerna som en fluglort på de numera icke-kommunala nötkreaturen i Nyhammar.

Kommunernas handlingsutrymme bestäms i hög utsträckning på spelplaner där kommunerna inte har något inflytande och av den anledningen blir det pragmatiska lösningar.

En relevant fråga är vad som händer med demokratin när forna fiender helt plötsligt blir vänner. “Jag röstade inte på M för att S skulle fortsätta ha makten”, kanske någon tänker.

Och den frågan är i högsta grad befogad. Men då är det viktigt att förstå vad en representativ demokrati är. Medborgarna väljer partier och lämnar över makten till dessa för att göra det bästa av situationen.

Den som är missnöjd med ordningen får helt enkelt ge sig till tåls till nästa val.

Oväntade samarbeten kan bli problematiska om ett parti säger A före ett val och sedan ändrar sig till B i efterhand. Centerpartiets och Liberalernas agerande på riksplanet före och efter valet i höstas är ett typexempel på detta.

Men politikerna i Ludvika var dessbättre kloka nog att före valet inte låsa fast sig vid löften som de sedan tvingades bryta.

Höger-liberal-sosse-alliansen får så här långt godkänt av mig för sitt sätt att styra Ludvika.

Lars Eriksson