Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lärare, konstnär och en skicklig pianist – Minnesord över Gunnar Bjarne

En fin och belevad man har gått ur tiden. Gunnar Bjarne, Hosjö, gick bort den 22 april vid drygt 91 års ålder. Hans närmaste är makan Alfhild Bona-Bjarne samt barn och barnbarn.

Gunnar fick ett långt, rikt liv med många intressanta kontakter, utlandsresor och upplevelser. Makarna var från början studentkamrater, som när de funnit varandra på nytt på äldre dagar, gifte sig och köpte hus tillsammans. De var själsfränder och delade sorg och glädje. Båda engagerade sig kyrkligt och fanns även i flera år som sjukhusvärdar för Röda Korset, där man hittade dem i entrén vid Falu lasarett i sina röda tröjor.

Själv kom jag i kontakt med dem redan 1983 genom min tjänst vid Soltorgsskolan i Borlänge, när jag liksom Alfhild blev språklärare. Vi fann varandra direkt och vänskapen har bestått i alla år. Gunnar var precis som vi också adjunkt men vid Lugnets gymnasium i Falun, där han undervisade i svenska, historia och samhällskunskap. Han var en duktig konstnär, som hade utställning (vernissage) i Falun och då var vi inbjudna dit. Gunnar skrev också böcker, som han ibland gav ut på Gidlunds förlag. Det var en gripande bok han skrev om sin syster, ”Ge mig en människa!”.

Det blev ett intensivt umgängesliv på fritiden, då vi trivdes så bra ihop. Alfhild och Gunnar bodde först i lägenhet i Slätta, dit vi var inbjudna på nässelsoppa en vår – ett oförglömligt minne!

Flera gånger var vi bjudna till Djuphällen utanför Hedemora, där Alfhilds släkt funnits i många år. Gunnar, som var skicklig pianist, spelade även fiol fortfarande då.

Det finns många trevliga stunder att ta fram och jag är glad att Gunnar med den äran körde bil långt upp i åren, för då var det lättare att träffas, även här i Borlänge. Vi glömmer aldrig Gunnar Bjarne och tänker varmt på vår kära vän Alfhild.

Lena Gäfvert