Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Landsbygdens besvikna unga män

När vallokalerna stängt och rösterna räknats så var det lätt att hålla sig för skratt. Med 5,7 procent, eller knappt 350 000 röster, skulle riksdagens bänkar inom kort ge plats åt "sverigedemokratiska" riksdagsmän. Den vaccination som Sveriges "nydemokratiska" passus inneburit sedan 90-talet hade verkat ut. Politisk desillusion, populism och främlingsfientlighet skulle åter bli en del av vardagen.

Det tjänar inget till att hata Sverigedemokraterna, inte heller deras företrädare och väljare. Partiet vill trots allt varken starta några ugnar eller äta några barn (till skillnad från Svenskarnas Parti). SD:s väljare är i allmänhet inte heller några fullblodsrasister. Visst osar politiken, det vill säga det lilla som partiet presterat sedan valet, av protektionism och främlingsfientlighet. Men mest av allt är det hela sorgligt.

För något fel i samhället när människor som vaknar i ett av världens rikaste, mest jämställda och friaste länder möter dagen med främlingsfientlighet. Vad är denna invandringsskepsis, om inte ett uttryck för en i grunden torftig människosyn? Den som håller andra (med)människor som varande i grunden lata, ogina och kanske till och med illvilliga, har en tillvaro där (om)världen är full av fiender och faror.

Enligt Statistiska Centralbyrån är stödet för Sverigedemokraterna mer än dubbelt så stort bland män som bland kvinnor. I yngre åldrar är skillnaderna än större. Partiet har särskilt fått fäste på mindre orter och i landsbygd. I Dalarna fick Sverigedemokraterna sju procent av rösterna i riksdagsvalet. I valdistrikt som Horndal i Avesta och Sörbo-Vad i Smedjebacken var stödet så stort som tio procent.

Utvecklingen har flera förklaringar. Några av de människor som stödjer Sverigedemokraterna bor i områden som tagit emot så många nyanlända invandrare att själva gatubilden upplevs som förändrad. Andra låter frustration över globalisering och urbanisering ta sig enkelt uttryck i motstånd mot invandring. De har mist, eller räds att mista, arbete och försörjning, och ser samhällets integrationsinsatser som en förlust i ett politiskt nollsummespel.

Tyvärr verkar det som att nästa generations väljare förstärker trenden. I det skolval som genomfördes över hela landet i anslutning till valen 2010 fick Sverigedemokraterna 13 procent av rösterna. Av de drygt 9 000 högstadie- och gymnasielever i Dalarna som deltog röstade nästan 17 procent på SD. Skulle Dalarnas skolungdom bestämma vore partiet tredje störst efter Socialdemokraterna och Moderaterna. I Orsa blev SD störst. I Älvdalen större än S och M tillsammans med 41 procent.

Det som gör den ökade främlingsfientligheten till ett hot mot landsbygdens framtid är dock inte SD i sig. Över hela Europa finns populistiska och invandringsskeptiska partier, och på sikt kommer stödet att stabiliseras på en – förvisso obehaglig, men ändå hanterbar – låg nivå.

Frågan är i stället vad det säger om en ort, och vad det gör för en bygds långsiktiga förutsättningar, när en betydande andel av människorna som bor där bekänner sig till en politik där det enda sättet som några ("svenskarna") kan känna sig tryggare och mer hemma, är att andra ("invandrarna") ska berövas möjligheten att göra detsamma. Allrahelst när det är unga människor som är av den uppfattningen.

De unga männen, för det är i huvudsak män det handlar om, kommer att bli besvikna. Det är inte så enkelt som att mängden invandring formar all annan utveckling i samhället. Fabriksröken på horisonten blir inte tätare för att invandringen minskar. Inte heller blir jordbrukets lador rikare av skörd.

Sedan kanske en hög koncentration av besvikna och lätt främlingsfientliga män i landsbygd inte gör landet som helhet någon större skada. Men för bygdens egen framtids skull finns skäl att fundera över resultatet från skolvalet och valresultatet i det egna valdistriktet. För hur mycket främlingsfientlighet tål egentligen landsbygden?