Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Laddar inför VM på flygfältet i Dala Järna

På flygfältet i Dala Järna tränar Sveriges landslag i konstflygning inför världsmästerskapen i Polen.

Långt uppe på himlen ser man segelflyget glida mellan molnen - det ser nästan ut som ett pappersflygplan. Plötsligt tvärdyker det och spinner runt, för att sedan återigen rätas ut och ta sats inför en loop. Det är Johan Gustafsson från Dala Järna som sitter bakom spaken. Han är nuvarande världsmästare i konstflygning (segelflyg). Förra året vann han VM i Finland, samtidigt som hela det svenska landslaget kammade hem lag-silvret.

De två andra landslagsmedlemmarna, Daniel Ahlin och Pekka Havbrandt, sitter och spanar mot Johans plan. De ska snart upp och flyga igen.

- Vi tränar på de program som vi ska flyga på VM, säger Pekka och visar upp en lapp med sträck och cirklar.

Han förklarar vad de olika figurerna betyder, och att programmen innehåller loopar, wobblar, rollar, piruetter och linjer i många olika kombinationer. Konstflygning bedöms lite på samma sätt som simhopp; olika manövrer eller trick har olika svårighetsgrad, som multipliceras med domarnas poänger.

- Vi har sex olika program som vi ska köra, så vi har en hel del att göra. VM börjar nästa lördag, säger Pekka.

I år kommer VM i konstflygning att genomföras i Polen, och tävlingarna pågår i tio dagar. Innan VM ska killarna också hinna tävla i de Nordiska mästerskapen, som börjar nu på fredag.

På en stol i gräset, precis innan startbanan börjar, sitter Sandor Katona. Han är tränare för det svenska landslaget, och har deltagit i uppemot tjugo VM i konstflyg. Ursprungligen kommer han från Ungern.

- Just nu agerar jag domare, jag sitter och bedömer hur väl killarna lyckas genomföra sina flygprogram. Det gäller att följa programmet med stor precision, man ska ha rätt vinklar, radier och rotationshastighet, säger han.

När Johan kommer ner på marken igen får han beröm av Sandor Katona. Johan slår sig ner i en stol bredvid honom.

Hur är VM-formen?

- Det ska bli kul och spännande, vi får se hur det går. Det är hård konkurrens, men jag känner mig i bra form, säger Johan.

När killarna tar en paus lite senare på förmiddagen erbjuds Falukurirens reporter en flygtur. Daniel Ahlin sätter sig i baksätet och jag kliver in längst fram i det lilla planet. När vi båda har blivit ordentligt fastspända och gått igenom hur fallskärmen fungerar, kopplar Pekka fast linan till motorflyget som ska transportera oss upp i luften. Starten är ganska skumpig. När vi har nått en höjd på ungefär 1000 meter kopplar vi loss från motorplanet och cirkulerar sedan under ett moln i någon minut för att få ytterligare höjd. Det är alldeles tyst.

- Nu kör vi den första loopen, säger Daniel.

Loopen följs av en wobbler, och ännu en. Kroppen trycks in mot sätet och det ilar i magen. Jag blundar. Eftersom jag till och med är flygrädd i vanliga reguljärflygplan borde jag såklart ha fattat att akrobatik på 1000 meters höjd - i ett miniflygplan utan motor - inte är min grej. Jag bannar mig själv, knyter näven runt spy-påsen och längtar ner till den trygga marken.

Senare frågar jag Sandor Katona hur pass farligt det är med konstflygning.

- Äh, det är farligare att åka bil, det där är inget att oroa sig över, svarar han.