Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kusin Maja-Greta Brolin (f. Gäfvert) till minne

Att Maja-Greta, som var den tredje i ordningsföljd av kusinerna Gäfvert, inte hade långt kvar i våras förstod vi, men det gick mycket fort på slutet. Den 26 april somnade hon in, strax före sin 88-årsdag.

Närmast sörjs hon av maken Bernt, barnen Per och Karin med respektive samt brodern Yngve Gävert med familj och den tidigare bortgångna äldre systern Anna-Lisa Perssons familj. Maja-Greta blev den femte av kusinerna, som lämnade oss, så nu är vi bara åtta kvar. Var och en lämnar ett tomrum, som inte kan fyllas och vi kommer av oss med att ordna kusinträffar, när det blir så många förändringar.

I och med pandemin och besöksförbudet gick det inte längre att besöka henne på Hällsjöhemmet, där hon bodde sina sista år. När jag tidigare hälsat på henne där, kunde hon i början gå runt i korridorerna med sin rollator. En gång vinkade hon av mig så länge hon såg min bil uppifrån burspråket. Det var så rörande! När hon blev sämre var det svårare, för ibland kände hon inte igen mig. En sådan gång presenterade hon mig plötsligt för personalen som sin tremänning! Både hon och vi skrattade, för det var ju ett svårare ord än kusin, men då visste hon i alla fall att vi var släkt!

Jag har fått berättat för mig att Maja-Greta, som helt liten flicka, ibland fick följa med faster Ellen ned till faster Elsa i Västerås, för det var ju så roligt att komma ut och åka tåg. Till natten var det värre, för då grät hon förtvivlat och snyftade: ”Hem Tammo, hem Bettlabyn!” (= Hem till Farmor, hem till Bergslagsbyn!)

Åren gick med täta kontakter våra släktingar emellan, med oräkneliga kalas och sammankomster, för på den tiden umgicks man verkligen och hälsade ofta på varandra. Maja-Greta arbetade länge som uppskattad kontorist på Borlänge Verkstäder och på Kollin & Ström. Så småningom blev det både giftermål och egen familj. Sommarstugan i Gimmen blev hennes och familjens andningshål. Det trevliga huset på Moragatan likaså med stor trädgård, som hon älskade att pyssla i, då blommor och odling av grönsaker var en av hennes passioner. Där fanns ett fantastiskt plommonträd, som gav så mycket frukt att det efter några år bröts mitt itu. Frikostigt delade Maja-Greta med sig åt alla håll av de saftiga, gula plommonen, som många av oss på Soltorgsskolan fick njuta av, för vid det laget hade hon och jag hunnit bli arbetskamrater. Vi hjälpte nämligen min kollega Bengt Brostam med biblioteket där.

Senare blev hon och jag ansvariga för biblioteket på Hushagsskolan, där det först låg inrymt i Utanfors herrgård, innan det flyttades ned till nya byggnaden mot järnvägen, vid tidigare Rivoli.

I samband med detta gav vi tillsammans ut en historik, som Maja-Greta initierade, om Hushagens skola. Det blev en folder, som skolan lät trycka upp (se Tunum 1994, s 81-85). Senare blev Maja-Greta ensam ansvarig för biblioteket där. Eleverna gillade henne verkligen och hon dem.

Hon var mycket duktig med vad hon än företog sig, speciellt med matlagning och bakning och hade god hand med vävstol och annat hantverk. Jag har fått flera virkade och stickade alster från henne, liksom många andra fina presenter. En gång vävde hon en matta till mig, som jag har kvar än. Den innehåller tyg från min pappas badrock. Det var hennes egen idé! Jag glömmer aldrig min kusin Maja-Gretas omtänksamhet! Hon hörde ofta av sig och alltid fick jag julkort. Aldrig missade hon min födelsedag, utan då dök Bernt och hon gärna upp med vackra blommor till mitt uterum. Min första bollkryss fick jag av dem och då hade jag aldrig sett en sådan! Tyvärr kunde jag inte närvara vid minnesstunden med de närmaste uppe i Gimmen, men vi som inte kunde vara med minns ändå med glädje och tacksamhet den härliga kusinträffen hon ordnade för oss där för några år sedan.

Lena Gäfvert (kusinen i Paradiset)