Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi tvingas hoppa mellan isflak"

/
  • Oengagerad? Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth uttalar sig abstrakt om Filmarkivet och hänvisar till nästa års budgetprocess.
  • Inte sanningsenlig.

Annons

Doften av vinäger är välbekant för alla som kommit i kontakt med originalfilmer som tagits under förra seklet. Värdesätter man den visuella dokumentationen från en svunnen tid är doften olycksbådande, det är filmteknikens motsvarighet till mögel. Film är färskvara som vittrar bort med tiden.

Det betyder att vårt gemensamma minne är utsatt för en pågående minnesröta. Scouter från hela världen på höstmanöver i Östra Haninge, bilder av tyska soldater som pausar i Landskrona på sin väg till och från Norge, förstamajtåg och Eriksgator från din hembygds trettiotal, lämningarna efter ett brittiskt bombflygplan som släppte sin last utanför Lund (hur mänga känner till det?) lever på lånad tid innan det vakna minnet förvandlats till senil glömska.

Kulturdebatt Filmarkivet

När det gäller framtiden för Filmarkivet i Grängesberg så är frågan enkel: tycker vi att det är gott så eller kan det månne vara värt att spara?

Min frågeställning är medvetet tillspetsad, men den pekar på pudelns kärna: verksamheten har inte tagits på tillräckligt allvar av den statliga uppdragsgivaren och har tvingats hoppa fram på isflak.

Marken är för skakig och flytet i våra arbetsprocesser lämnar en hel del övrigt att önska för att medlen är inte tillräckliga. När den generösa allmänheten som lämnar in film frågar när vi är färdiga med den tvingas vi svara att det kan ta både två och tre år. Mycket film och lite personal är ingen bra ekvation.

För att få perspektiv på dagens situation kan det vara värt att ta en titt på arkivets historia.

I början av 90-talet lade Grängesbergs gruva ned verksamheten, tillsammans med personalminskningar hos ABB åderläts Västerberslagen på population. Statsmakten förklarade ambitiöst med Thage G Peterson (s) att ingen i Grängesberg skulle behöva gå utan jobb.

Dalarnas Museums grängesbergsson Örjan Hamrin lade ned sin själ på ett arkiv för den utrotningshotade visuella dokumentation av vårt rikes förflutna som låg och samlade damm och bildade vinägerdoft runt om i stugor, vindar och källare i riket.

Visionerna var på somliga håll högtflyende. Ludvikas dåvarande kommunalråd Roger Stål (s) hade visioner om gruvans fornstora dagar och talade om 200 nya jobb. Talades gjorde det mycket, och på många håll.

Kulturdepartementet utredde saken men hade problem med att få en klar bild över läget, allt under det att Hamrin vädrade doften av vinäger och frenetiskt tryckte på nödknappen.

När enmansutredningen i mars 1999 lades fram talades om mer realistiska trettio jobb. Svenska Filminstitutet tillsattes som huvudman för den tänkta verksamheten vars innehåll fortsatte att utmejslas.

I september 2001 blev verksamheten tilldelad fem miljoner kronor och med en tänkt arbetsstyrka på tjugo personer. Våren nästföljande år talades det om 10-12 tjänster som skulle utökas på sikt.

Verksamheten skulle utvecklas stegvis och den årliga budgeten (som fler remissinstanser kritiserade för att vara på tok för snålt tilltagen) på fem miljoner kronor likaså. Problemet är att så aldrig skett.

Den årliga budgeten står fortfarande och stampar på samma summa, fastän verksamheten kräver ökade resurser. För blygsamma tio miljoner skulle verksamheten få fast grund under fötterna.

Idag är arkivet beroende av sju tillfälliga tjänster som räcker året ut, försvinner dessa reduceras verksamheten till en skugga av den tänkta idén.

Inför framtiden hänvisar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth lite abstrakt och oengagerat (Dagens Nyheter 13/5) till nästa års budgetprocess.

Utfästelser är vanskliga saker, men det hade varit klädsamt med en mer engagerad hållning, speciellt med tanke på hur arkivets korta historia ständigt gäckat filmkonserverandet och dömt den till det mindre behagliga ödet att hoppa mellan isflaken.

ANDERS LAGERQUIST

Skribenten är kritiker för kulturredaktionen och anställd på Filmarkivet

Mer läsning

Annons