Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem skrev vad om hundar?

Annons

Det är dags för kulturredaktionens julnötter. I år har vi gått tillbaka till en gammal favorit: litterära hundar. Men vem skrev vad om vilken hund? Para ihop rätt citat med rätt författare. God Jul!

1. Benny tycker inte om den där som har krupit in till honom och Katt under vagnen. Inte alls. Den luktar så där som när det är eld, den är varken Han eller Hon och Benny skäller på den för att få den att gå bort. Katt måste tycka samma sak eftersom Katt fräser och gör sig stor.

Benny önskar att han också kunde göra sig stor, så stor som en sådan där Hund som man är rädd för, eftersom den eldluktande inte bryr sig om deras ljud utan bara kryper närmare som om den vill fånga Benny.

2. Det var mest husse och jag som höll till där på Exmoorheden och av någon anledning var det aldrig sommar. Dimma och regn däremot. Blåst och lera och got tom tid. I huset där vi bodde fanns en annan hund av filosofisk natur; en labrador vid namn Haka, och även om han var en smula till åren tog vi ofta långa och meningsfulla promenader över heden. Han lärde mig en del. Att det inte är mödan värt att tugga i sig en fasan, till exempel. Man får inte låta sig luras av att de är lättfångade. De är förmodligen de enfaldigaste varelserna på jorden och är dessutom sammansatta av endast tre beståndsdelar: fjädrar, flisiga ben och läten. Och benen sätter sig gärna på tvären i halsen.

Foto: AP

3. George hörde nyckeln vridas om i låset, och kvickt som tanken smög hon bakom en trave av lårar med Timmy. "På dem, Timmy, så fort du kan!" sade hon. "Vräk omkull dem innan de kan skada dig."

"Voff!" sade Timmy, som förstod vartenda ord. Han stod bredvid George med spetsade öron och tänderna blottade i en morrning. Dörren öppnades, och en man kom in bärande på en lykta. "Jag har tagit med ljus åt er", började han- och så flög Timmy på honom.

Krasch! Lyktan föll i golvet och ljuset slocknade. Mannen föll också i golvet, skrikande av fruktan när den stora hunden kastade sig mot hans bröst med det håriga huvudet så nära att mannen kunde känna hundens varma andedräkt.

4. Det finns två slags hundar: hundar, som ha en herre, och hundar, som icke ha någon. I det yttre är skillnaden icke väsentlig; en herrelös hund kan vara lika fet som en annan, ofta fetare. Nej, skillnaden ligger på annat håll. Människan är för hunden den oändliga, försynen. En herre att lyda, att följa, att förlita sig på: det är så att säga hundlivets mening. Väl har han icke varje minut av dagen sin herre i tankarna, och väl följer han honom icke alltid tätt i hälarna; nej, han springer ofta omkring på egen hand med affärsmässig uppsyn och nosar på husknutarna och knyter förbindelser med sina likar och nafsar till sig ett ben, om det faller sig så, och bekymrar sig om mycket; men i samma ögonblick hans herre visslar, är allt det ute ur hans hundhjärna fortare än gisselslagen drevo månglarna ut ur templet; ty han vet, att ett är av nöden. Och han glömmer sin husknut och sitt ben och sina kamrater och skyndar till sin herre.

Foto: Matthias Schrader

5. Du hade kunskapersom jag skulle offrat mycket för att ha:förmågan att låta en känsla, iver, hat eller kärlek,löpa som en våg genom hela kroppen,från nos till svansspets, oförmåganatt någonsin acceptera att månen är ett faktum.Vid fullmåne klagade du alltid högt emot den.Du var en bättre gnostiker än jag. Och levdeföljaktligen ständigt i paradiset.Du hade en vana att fånga fjärilar, i språnget,och mumsa upp dem, som några fann frånstötande.Jag tyckte alltid om det. Varför kunde jag inte ta lärdom? Och dörrar!Inför stängda dörrar lade du dig ner och sov,säker på att förr eller senare måste den komma,som skulle öppna dörren. Du hade rätt. Jag hade fel. Jag frågar mig nu, när denna långa stumma vänskap är förbi för alltid,om det möjligtvis fanns något jag kundesom imponerade på dig. Din fasta övertygelseom att det var jag som framkallade åskvädrenräknas inte. Det var ett misstag.

Foto: Stina Stjernkvist/TT

6. Ser ni ängen - det är en stor äng med grönt gräs, höga mörka träd och små blå blommor.

Det är en äng med bin och myror och gräshoppor - och mitt på ängen, under det största trädet, ligger en tjock hund och suckar. Hon ska just få valpar, det är därför hon är så tjock. Nu kommer det ut en - och en till - och en till.Nu är det slut!Tomt i magen. Oj, vad mamman är glad!Visst är de fina, titta riktiga små nosaroch små tassar och öron som står rakt upp. Fast inte riktigt alla - ett är nerviktoch går inte att sätta upp. Och han som har det vikta örat låter hon heta Alban, för något ska han heta fast han inte är riktigt som andra.

7. "Underligt är det att se den där hunden i smutsen, Eumaios.Skön till sin skapnad han är, dock vet jag nu icke så säkert,om med en sådan gestalt han också var snabb till att löpaeller var bara en slik, som sällskapshundarna äro,vilka allenast för prydnadens skull av ägarna hållas."

Honom svarade du, svinherde Eumaios, och sade:"Ack ja, den hunden har ägts av en man, som gick under i fjärran.Vore han lika så vacker ännu och lika så hurtig,som när XX till Troja for bort och lämnade honom,skulle du häpna på stund att skåda hans styrka och snabbhet.Aldrig i skogens lummiga snår kunde viltet sig frälsanär han drev upp, och förträfflig ju ock han förstod sig på spåren.Nu i elände han är, ty fjärran från fäderneslandetägaren dog, och han skötes ej om av de slarviga tärnor."

Foto: Jens Meyer/AP

8. Männen flämtade till och började åter dra andan utan att ha märkt att de för några ögonblick hade upphört att göra det. Thornton sprang efter släden och uppmuntrade Buck med korta, vänliga tillrop. Avståndet hade blivit uppmätt, och då hunden närmade sig högen av upphuggen ved, som utmärkte platsen där de hundra yards togo slut, började ett bifallssorl som tilltog allt mer och mer och slutligen övergick till det vildaste skrän, när Buck passerade målet och stannade på sin husbondes kommando. Varenda åskådare jublade, till och med Matthewson. Hattar och vantar flögo i luften. Man skakade hand med varandra — sak samma med vem — och alla skreko över varandra i ett allmänt osammanhängande virrvarr. Men Thornton föll återigen på knä bredvid Buck. Huvud trycktes mot huvud, och han vaggade det trogna djurets nacke av och an. De som omgåvo dem närmast hörde honom svära och förbanna Buck, och han gjorde det länge och eftertryckligt, varmt och kärleksfullt. 

9. Plötsligt Ynk von Jämmerlund gav till ett tjut - ett enda, reste ragg på en sekund och ville genast vända Han kände att det fanns en skurk på denna dystra väg - nu hörde de ett flåsande, de hörde tysta steg först gick de lite snabbare, sen sprang de alla sex och Sniff skrek: Vänta på mig för nu tror jag att jag kräks

10. Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen.

Foto: Jens Meyer

A. Homeros

B. Tove Jansson

C. Hjalmar Söderberg

D. Kerstin Ekman

E. John Ajvide Lindqvist

F. Enid Blyton

G. Håkan Nesser

H. Lars Gustafsson

I. Barbro Lindgren

J. Jack London

Rätt svar:

1. E: John Ajvide Lindqvist (Himmelstrand)2. G: Håkan Nesser (Nortons filosofiska memoarer)3. F: Enid Blyton (Fem löser en gåta)4. C: Hjalmar Söderberg (En herrelös hund)5. H: Lars Gustafsson (Elegi över en död labrador)6. I: Barbro Lindgren (Alban)7. B: Homeros (Odysséen)8. J: Jack London (Skriet från vildmarken)9. B: Tove Jansson (Den farliga resan)10. D: Kerstin Ekman (Hunden)

Mer läsning

Annons