Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tunn men blytung bok om Werner Aspenström

Jörgen Dicander, prästen i Silvberg, har tidigare analyserat dalaförfattarna Dan Andersson och Rune Lindström. Nu ger han sig i kast med Werner Aspenström.

Annons

Akademiledamoten Werner Aspenström (1918–1997) med katt.  Foto: Rolf Petterson

Werner Aspenström (1918-1997), från Torrbo i Norrbärke, var poet, dramatiker och essäist och kom att upptas i Svenska akademien.

Den amerikanske rockmusikern och stilbildaren Tom Verlaine sa en gång, i Hedemora, att han hellre sökte vänskap med ”painters and poets”, konstnärer och poeter, än andra musiker och nämnde Werner Aspenström som en av sina favoriter.

Verlaines musik och Aspenströms poesi är ett destillat av erfarenheter formade till toner och ord. Dicander visar hur det bakom korta formuleringar i Aspenströms poesi döljer sig stor kunskap i Bibelns värld.

Aspenström blev en flitig gäst i Björkquists hem.

Werner Aspenström hade många kopplingar till kyrkans värld genom livet. Som ung arbetade han på Norrbärke kyrkogård där.

Så sökte han sig till folkhögskolan Sigtunastiftelsen, stiftad och ledd av Manfred Björkquist. Han var teolog, blev biskop 1942, språkman och Aspenström blev en flitig gäst i Björkquists hem.

I Aspenströms ”Fragmentarium” från 1987 redovisas de många djuplodande samtal de hade mellan 1976 och 1982, då Björkquist var mellan 92 och 98 år. Hustrun, konstnären Signe Lund-Aspenström, var djupt religiös och kom att konvertera till katolicism 1980.

Han vinnlägger sig om att använda ett enkelt språk.

Dicander radar upp många exempel på dikter med bibliska kopplingar i Aspenströms diktning. Det man som vanlig läsare av diktarens verk kunnat känna instinktivt får här bekräftelse. Aspenströms språkliga enkelhet är likt Timmermannens Sons – underverk, och virket är Werner Aspenströms uppväxt och hans växande kunskap i filosofi och religion.

Jörgen Dicanders bok är tunn men blytung i sitt innehåll. Han vinnlägger sig om att använda ett enkelt språk, han är präst, och förstår att språkets uppgift är att förmedla, inte försvåra – liksom Werner Aspenström med sin diktning.

”Werner Aspenström och mystiken”

Jörgen Dicander

(Edicomförlag)

Läs mer: Hon får landstingets kulturpris.

Mer läsning

Annons