Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svanesång över ett tomt liv

/

BOK: Dorthe Nors låter oss höra desperationens vassa skrik, skriver Crister Enander.

Annons

Medelåldern smakar aska. Framtiden står på standby. Sexuallivet är uttorkat. Tillvaron, ensamheten och utsattheten, har börjat gnaga och plåga henne. Dagarna är genomgrå och saknar all lockelse. Att hon kliver upp ur sängen varje morgon styrs mest av vanans makt. Samtidigt är den dominerande villrådigheten förförisk genom sin kravlöshet.

Inget blev som hon hade hoppats. De förväntningar hon en gång bar på har trots en stark längtan efter förändringar kommit på skam; i stället framhärdar Sonja i en tillvaro av brist på mening. Hon hemsöks av en malande känsla av misströstan och förlust. Sonja Hansen lider av ärftlig lägesyrsel som kan vara ytterst besvärande, men det är inte därför hon har förlorat bäringen i en tillvaro som ska föreställa hennes liv. På ett sätt verkar det som hennes förflutna – född och uppvuxen på en lantgård i Balling – under senare år har kolliderat med tillvaron i ett hektiskt och stressigt Köpenhamn.

Sonja är översättare, och har fått på sin lott att översätta den svenske deckarförfattaren Gösta Svenssons samtliga böcker till danska. Några andra uppdrag hinner hon inte med. Hans tempo är lika högt som hans popularitet är stor.

Sonja har redan i upptakten på Dorthe Nors nya roman ”Blicken, pilen, filen” bestämt sig för att senkommet ta körkort. Hon går i Folkes bilskola. Måhända är det att se som ett desperat försök att genom yttre åthävor få en känsla av kontroll. Om livet glider undan, försvinner bortom hennes förmåga att hantera det, kan hon ändå sätta sig bakom bilratten och ta kommandot över bilen.

Sonja bär på erfarenheterna av det lantliga livet som en kontrast till storstadens anonymitet och den känslomässiga stumhet de flesta lider av. Minnena förvandlas till en allt mer besvärande motsättning. Hon kommer i kläm. På samma sätt förhåller det sig med den medelklass hon tillhör. Sonja var den första i släkten att gå på universitet. Så hon bär på en klassosäkerhet. Hon har ingen naturlig tillhörighet, ingen självklar förankring.

Varje vecka går hon på terapimassage hos Ellen i Valby. Där på britsen blandas känslor och nervknutar på ett småkomiskt sätt. Ellen pratar om och lyckas se samband av det mer flummiga och ibland rentav ockulta slaget. Sonja är allt annat än lockad av hennes tossiga tolkningar. Men de ger en henne impulser till att överblicka tillvaron och det leder snart till en renodlad rannsakan.

”Blicken, pilen, filen” utvecklar sig – närmast motvilligt – till en tragisk svanesång över ett tomt liv, en ovanligt ömsint och inlevelsefull skildring som dock mer och mer förvrids till något rått, främmande och hånfullt. Dorthe Nors låter med stor skicklighet romanen bli till en åskådlig och närgången skildring av ett desperationens vassa skrik. Det är ett vrål i natten som ingen hör. Alla storstadens söndertrasade själars skrik dränker den enskilda smärtans tjut av den djupaste vantrivsel. I denna tid som är vår samtid delas vanmaktens och värdelöshetens bördor av det stora flertalet.

LITTERATUR

Dorthe Nors

”Blicken, pilen, filen”

Översättning: Ninni Holmqvist

(Ordfront)

*

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Mer läsning

Annons