Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Susanne Holmlund om bildningsresan: "Bildning är inte bara humaniora – naturvetenskap borde också höra dit"

Artikel 5 av 10
Bildningsresan
Visa alla artiklar

Annons

Bildning betyder olika saker för olika människor.

Men de flesta verkar överens om att den inte i första hand är lika med nyttokunskaperna, de som vi tjänar pengar på eller som hjälper oss i vardagen. Bildning är kopplad till förståelse av stora sammanhang; historiska, geografiska, kulturella, mänskliga.

Naturvetenskapens grunder borde vara en självklar del av vår bildningstradition. Bild: Zhaoyo Li / TT

Bildning kan vara att se den nya storfilmen och notera att den har samma intrig och karaktärer som de gamla gudasagorna. Eller att se parallellerna mellan dagens nationalism och den som tände världsbranden 1914 och höll den brinnande till 1945. Bildning gör oss till insiktsfullare, tolerantare, själsligt rikare människor; den ger oss ständigt nya aha-upplevelser och hjälper oss ställa nya, ännu större frågor.

Därför är det konstigt att det talas så lite om naturvetenskap där det talas bildning.

1959 skrev den brittiske fysikern C.P. Snow att den som vill kalla sig bildad i vår kultur måste ha läst Shakespeare, men behöver inte känna till termodynamikens andra huvudsats. Jag har själv suttit vid middagsbord där bildat folk utan att skämmas meddelat att de struntar i x och y och inte intresserar sig ett skvatt för fysik. Nobelpriset i litteratur behandlas som en folklig angelägenhet, fast nästan ingen har läst pristagarens böcker. Pristagarna i naturvetenskaperna däremot pyser ut i tystnad.

När en galax dundrar in i en samling andra galaxer slits gasen bort och förmågan att bilda nya galaxer försvinner. På bilden syns hur galaxen ESO 137-001, 200 miljoner ljusår från jorden, i hög fart dyker in i en vidsträckt galaxhop.Bild: ESO/M. Fumagalli

Kanske är det idén att naturvetenskap är "svår" som ställer den utanför vår kulturs bildningskrav. Men historia, psykologi, språk, filosofi och världslitteratur är inte heller enkla saker. Eller kanske hänger ointresset ihop med att vi fjärmar oss alltmer från naturen, också i vår vardag. Allt färre tycks ju veta namn på stjärnbilder och ängsblommor, känna till odlingens grunder och ströva i skogen. Å andra sidan är naturvetenskap också grunden för den teknik vi alltmer lever i, med och för. Astronomen Carl Sagan har påpekat att samtidigt som nästan ingen vet något om naturvetenskap har vi aldrig varit så beroende av den.

Men om bildning är förståelse av världen och dess sammanhang så är det just precis vad naturvetenskapen erbjuder. Den har serverat några av de mest svindlande insikter mänskligheten har ställts inför. Sådana som tog decennier eller sekler att smälta. Att människan är släkt med aporna. Att jorden rör sig runt solen. Att solen är en medioker stjärna bland miljoner andra, i utkanten av en medioker galax bland miljoner andra. Och - mer optimistiskt - att vissa konstanter i universum är så fint avpassade för liv att om de bara förändrades en gnutta skulle universum inte kunna existera. Ändå existerar det.

Naturvetenskapen bjuder också på några av de mest kittlande gåtorna i vår tid. Vad är materia innerst inne? Vad är det mänskliga medvetandet? Och är livet något som regelmässigt uppstår i en lämplig planets utveckling, eller är det som hände på jorden unikt, en engångsföreteelse?

Några av naturvetenskapens spännande verktyg:  ALMA-teleskopen i Chile. Bild: Y. Beletsky

Vår förste svenske Nobelpristagare Svante Arrhenius (kemipris 1903) levde i en tid då tron var stark på människans förmåga till godhet, kunskap och bildning. Han tänkte att naturvetenskapen ju söker sanningen, men den är lika viktig att söka också på andra områden. Om människan bättre lär känna naturen smittar "sanningssökandet" av sig på andra områden, och människans karaktär lyfts. Hans senare kollega Hans von Euler-Chelpin (Nobelpris i kemi 1929) förutsåg snarare det vi ser i dag: att forskarnas produkter skulle sippra ner till folket snabbt nog, men deras världsbild och kunskap skulle ta längre tid på sig. Människans sinnelag, menade han, har inte samma omvandlingspotential som hennes materiella vanor.

Men, skrev von Euler också, när det väl har hänt, när naturvetenskapens tankar har höjt människors bildningsnivå och påverkat deras sätt att tänka, blir resultatet "en från fördomar och lägre instinkter befriad världsåskådning". Tänk om han och Arrhenius hade rätt – att om vi lär oss mer om naturvetenskap ökar vår respekt och hänförelse inför livet, världen och varandra? Det låter som något vi kunde behöva i dag. Som avstamp för att sluta med rovdrift, mobbning och maktmissbruk.

Naturvetenskapens grunder borde, lika väl som Shakespeare och Strindberg, vara en självklar del av vårt bildningsarv. Och här kommer första steget, enligt C. P. Snow:

Termodynamikens (värmelärans) andra huvudsats säger (bland annat) att energi, till exempel värme, naturligt strävar efter att fördela sig jämnt. En ångmaskin arbetar genom att het komprimerad ånga strävar efter att pysa iväg till ett svalare ställe och sprida ut sig, och den återsamlar och komprimerar inte sig själv igen spontant. Genom temperaturskillnader överförs värme, energi kan utvinnas och processer äga rum. Om all energi i kosmos vore jämnt fördelad skulle alla processer stanna av, och universum drabbas av den så kallade värmedöden.

Det var väl inte så svårt?

Läs fler krönikor av Susanne Holmlund: Klassisk bildning är trend i barnboksvärlden

Läs mer i serien Bildningsresan: Därför är nyttofixeringen bildningsfientlig

Alla artiklar i
Bildningsresan
Annons