Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stipendium till Lars Gustafssons minne – en unik spaning bland framtidens författare

120 ungdomar sökte VLT:s stipendium till Lars Gustafssons minne. Bland de sökande finns romanförfattare, novellister, debattörer och poeter från hela landet.

Vi i juryn har gjort en unik spaning bland unga skrivande och tänkande svenskar och har fått en bild av samtidens tillstånd och framtidens litteratur.

Annons

Stipendiet på 50 000 kronor ville vi ge till en ung skrivande person mellan 16 och 21 år. Det var ett stipendium ur Kung Gustaf Adolfs jubileumsfond för svensk kultur som 1954 gav den 18-åriga Lars Gustafsson möjligheten att lämna Västerås och studera i Oxford. På samma vis är vårt stipendium tänkt att ge unga, begåvade skribenter en knuff framåt på vägen mot en litterär karriär och ett skrivande liv.

När vi i juryn (Agneta Blomqvist (Lars Gustafssons maka), Anders Lif, Crister Enander, Gunilla Kindstrand och undertecknad) bedömt ansökningarna har vi varit på jakt efter någon med ett gott språk som verkar i ”Lars Gustafssons anda”. Det sista höjdes det flera ögonbryn kring när vi deklarerade vår ambition. Går det verkligen att få tag i en så ung person som har utvecklats så mycket i ord och tanke?

Lars Gustafsson i sitt arbetsrum 1969.

Lars Gustafsson var själv bara 14 år när han först uttryckte sin strävan att bli poet, men det skulle dröja några år till innan Herr Gustafsson som 21-åring debuterade med romanen ”Vägvila”.

De unga skribenter som skickat in sina alster till oss visar prov på stor språklig medvetenhet. I en tid med sms och sociala medier som Facebook, Twitter och Snapchat, hanterar de många olika typer av textkommunikation och är vana att läsa undertexter i korta meddelanden och fåordiga meningar. I texterna är konversationen genom den digitala tekniken en viktig del av berättandet. För den som är mindre van vid den raska kommunikationen blir intriger och händelseförlopp tämligen intrikata. Det krävs ny språkkompetens för att förstå de nya uttrycksformer som växer fram.

Skams grepp att använda sociala medier och sms-konversationer som en del av berättandet återfinns i de unga skribenternas texter oberoende av den populära norska tv-serien.

För den som sett den norska tv-serien ”Skam” finns det här beröringspunkter i det korta snabba berättandet och den rika variationen av samtal genom olika kommunikationsvägar. Ungdomarna i serien väljer också vilken teknik de ska använda beroende på vad de vill förmedla. Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att ”Skam” erövrat världen på bara de senaste månaderna. De texter vi har läst har skrivits under längre tid, vilket förstärker bilden av en ungdomsgeneration med särskild språkmedvetenhet.

Känslolivet och det personliga behandlas med viss försiktighet och mellan raderna av Lars Gustafsson. Bland dagens unga skribenter är självintresset nära på genomgående. Över huvud taget är kännandet viktigt, det som känns är det som beskriver den personliga identiteten. I dag säger inte ungdomar ”Hej, hur är det?” utan ”Hej, hur känns det?”.

De skrämmande hälsorapporter om ungas psykiska hälsa som ständigt diskuteras i samhället speglas i de texter vi har läst. Att vara upptagen av det egna känslolivet och att må dåligt har blivit ett ämne i sig, men också om nära som far illa och splittrade familjer. Här finns också en intressant norsk jämförelse att göra med den nu aktuella dokumentärserien ”True selfie”, som handlar om ungdomar med psykiska problem.

Erik Jersenius , ordförande i stipendiejuryn och kulturredaktör på VLT.

Men det innebär också tydligt att gemenskapen och samhället i sig är något som dagens ungdomar inte ser för alla ”jag” i en radikalt individualistisk tid.

Utanför medelklassbubblan finns inte en riktig och gemensam verklighet att beskriva. Gemenskapens förutsättningar och problem avhandlas i stället i ett slags tankeexperiment eller i utopier. Samhällsfrågorna kan bara beskrivas i fantasifulla scenarier. Nog för att Lars Gustafsson skrev essäsamlingen ”Utopier”, men det fanns hos honom en annan ambition att samhällskritiskt skildra sin samtid.

Det allmängiltiga, eller det som knyter samman generationer i en gemensam historia eller tidsförlopp, finns det lite av i de texter vi läst. Det är intressant, nästan som att upptagenheten vid det egna jaget blir viktigare än att förstå sin del av helheten.

Samtidigt finns också en sorts samhällsmedvetenhet av ett identitetspolitiskt slag. De som sökt stipendiet utgör också en mångfald. Flera berättar om sin erfarenhet av att ha en annorlunda kulturell bakgrund i Sverige, eller en från normen avvikande könsidentitet eller sexualitet, och att ständigt brottas med det svenska språket och försöka göra det till sitt och få bli en del av det. Här finns en språkets aktivism, men sällan ett kritiskt förhållningssätt till den egna kampen eller en vidare förståelse av samhället.

Lars Gustafsson gick bort den 2 april förra året, 79 år gammal.

Det är påfallande få pojkar och unga män som sökt stipendiet. En bra fråga är varför inte killarna skriver? Har de i dag svårare än tjejerna att uttrycka sig och erövra språket, eller har de helt enkelt inget intresse av det? Anses det inte manligt att skriva?

Vi har haft stor behållning av att läsa de ungas texter och är övertygade om att vår uppmuntran behövs i denna tid för att få unga skrivande personer att växa i tanke och språk. Det finns många talangfulla och ambitiösa skrivande ungdomar som med goda och pregnanta texter skildrar tillvaron och hur de ser på den.

Litteraturen lever!

Mer läsning

Annons