Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Starka noveller om livet som "ett djävla godståg"

BOK: Margaretha Levin Blekastad läser Åke Smedbergs "Sprängskiss av en jaktberättelse".

Annons

Åke Smedberg är aktuell med nya novellsamlingen

"Du är väl som dom flesta. Bär på lite av varje. Ont och gott om vartannat. En påse gott och blandat", säger en av personerna i Åke Smedbergs nya novellsamling.

Och det är just så han framställer människorna i sina noveller. Som de flesta av oss. Inte så märkvärdiga – och samtidigt bärare av helt unika berättelser. Var och en ett eget universum, med en hel del skavanker och skuggsidor.

Åke Smedberg har rört sig mellan romaner, deckare och noveller i sitt författarskap. I "Sprängskiss av en jaktberättelse" har han samlat noveller, som skildrar människor som inte gör så mycket väsen av sig. Människor som befinner sig långt från rampljus och bilder av det perfekta livet.

Novellerna är fint skurna utsnitt ur deras liv. Ibland rör han sig över ett större tidsspann, ibland är det ett kortare ögonblick som skildras. Men blicken är densamma, både genomskådande och förlåtande.

I titelnovellen skildrar han paret Anne och Bengt-Inge, Bingen kallad. De bor i ett stort hus i Djursholm och har byggt upp ett till synes gott liv tillsammans. Bra jobb, hyfsade inkomster, två vuxna barn.

Så rämnar tillvaron när Bengt-Inge bryts ner av sjukdom och så småningom går bort. Kvar finns Anne, med sina minnen och tankar och insikten om att barnen kanske inte är så nära som hon hade velat tro.

Ofta skildrar Åke Smedberg människor som har hamnat i periferin, människor som inte har valt någon tydlig väg i livet. De har hamnat någonstans, börjat arbeta, blivit kvar, jobbat på, så där som de flesta av oss gör.

Så går tiden och livet rullar vidare, "ett djälva godståg som bara rullar på", som Smedberg skriver.

Här finns vaktmästaren som drar på sig spelskulder, Sara som återvänder till hembyn och börjar jobba i hemtjänsten, Erik som bygger stängsel och drömmer om en väg ut, bort från vardagen. Alla med sina drömmar, sin längtan och sina besvikelser.

Efter vågen av autofiktion och självbiografiska berättelser är det befriande att läsa noveller som borrar sig ner i fiktiva människoöden – och gör det så väl.

Åke Smedberg har en alldeles särskild ton i sina berättelser. Lågmäld, vemodig och stämd i moll. Språket är tätt och väl utmejslat, med en tonträff som ringar in kärnan i historierna.

Det handlar om människor som försöker leva sina liv så gott de kan. Sedan är det en annan sak att det inte alltid blir så bra. Det finns bagage som tynger dem och får dem att halka i väg, bort från det som kunde ha blivit. Och till sist är det för sent.

Åke Smedberg har en stark medkänsla för de människor han skriver om. Han skildrar deras liv utan att döma, utan att komma med pekpinnar. Historierna bärs fram av insikten om att det inte är så lätt att vara människa, att existensen bjuder på oväntade turer och vindlingar.

"Sprängskiss av en jaktberättelse" handlar helt enkelt om livet. Så som det kan se ut, långt från snyggt redigerade instagrambilder.

Där är vi alla som en påse gott och blandat.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

LITTERATUR

Åke Smedberg

"Sprängskiss av en jaktberättelse"

(Albert Bonniers förlag)

Mer läsning

Annons