Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smart om kärlek i vår tid

BOK: Kristian Ekenberg läser Monique Schwitters "Det ena i det andra".

Annons

Påstår du att du aldrig har googlat ett gammalt ex tvivlar jag på att du talar sanning. Förhoppningsvis slapp du samma chock som huvudpersonen i ”Det ena i det andra” utsätts för när hon söker information om sin första kärlek, Petrus, och får nyheten att han är död sedan flera år tillbaka.

Dödsbeskedet leder vidare till grävande i andra gamla förhållanden. Tolv till antalet, som apostlarna.

Författaren Monique Schwitter har ett förfutet inom teatern. Foto: Matthias Oertel

Biografiska likheter finns mellan protagonisten och den tyskspråkiga författaren Monique Schwitter, även hon teaterarbetare som övergått till skönlitterärt skrivande. Hon skriver med säker blick för vardagens detaljer om rotandet i de gamla kärlekarna, om hur föremålen växlar medan kärleken består, för att använda en kliché.

Parallellt med de tolv männen får läsaren möta huvudpersonen i nutid, när hon lever med man och barn och hanterar hur maken har spelat bort deras framtid på bettingsajter.

Formen för tankarna till romaner som Nick Hornbys ”High fidelity” och Melissa Banks ”Flickornas handbok i jakt och fiske”. Uppsökandet av de gamla kärlekarna, konkret strukturerat i lika många kapitel som ex, ger stadga åt en vidare berättelse om kärleken i vår tid och villovägarna som den tar.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Dock är ”Det ena i det andra” inte så upptagen vid hur informationsteknologin har påverkat våra förhållanden som man kan tro av romanens premiss. Hon genomför ett mer traditionellt detektivarbete som sliter på fotsulorna snarare än på tangentbordet och där resorna till största delen inte går genom cyberrymden utan genom minnets bedrägliga landskap.

Att den författande huvudpersonen samtidigt skriver fram historien om sitt sökande, i ett metalager, tillför inte berättelsen så mycket utan stör snarare genom det faktum att detta är ännu en roman om en författare.

Monique Schwitter skriver underhållande och med en okonstlad intelligens om samtidens svårforcerade kärleksdjungel, men jag får anstränga mig för att komma människorna som hon skriver om nära. Formen i sig har jag inte några invändningar emot, ändå tar det emot när ett nytt kapitel inleds. På så sätt har ”Det ena i det andra” liknande problem som novellsamlingar, där läsaren måste sugas in ett dussin gånger och inte bara en.

*

LITTERATUR

Monique Schwitter

"Det ena i det andra"

Översättning: Dorothee Sporrong

(Norstedts)

Mer läsning

Annons