Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sarah Perry: "Var sjuk och hög när jag skrev"

På kursen i kreativt skrivande tyckte klasskompisarna att det hon skrev var gammaldags. Inte så konstigt kanske om man, som Sarah Perry har växt upp med en läsning präglad av kung James 1600-talsbibel. Men de udda barndomsåren banade också väg för succéromanen "Ormen i Essex".

Annons
Sarah Perrys roman

Den brittiska författaren Sarah Perry har alltid betraktat sig själv som en outsider.

Som det yngsta barnet i en baptistisk fembarnsfamilj växte hon upp i ett hem utan tv och popmusik, men med riklig tillgång till klassisk musik och böcker som "Jane Eyre", "Tess av d'Urberville" och kung James bibel från 1616.

- Vi läste väldigt ofta Bibeln, Bunyan, Milton och Shakespeare i min familj. Allt det där är skrivet med en väldigt distinkt rytm, ofta i jambisk pentameter: "how art thou fallen from heaven, O Lucifer, son of the morning"... Jag tror att hela min uppfattning om hur god prosa ska se ut bygger på en uppväxt med den sortens berättelser som var gjorda för att läsas högt och repeteras, säger hon.

LÄS MER: Kristian Ekenberg läser "Ormen i Essex"

Sarah Perry är uppvuxen i en strikt religiös miljö, men valde själv som vuxen att lämna kyrkan. Frågan om samkönade äktenskap var droppen som fick bägaren att rinna över, konstaterar hon. I dag beskriver hon sig som

Även om hon framstod som en udda fågel i skolan upplevde Sarah Perry sig aldrig som särskilt utsatt av de andra eleverna.

- När man går i skolan har man ett statusvärde, som ofta bedöms efter svaret på frågor som "har du rätt sneakers?", "vart åkte du på semestern?", "har du sett den senaste filmen eller varit på ett gig?". Alla de sakerna är coolhetens valuta. Och jag hade aldrig något sådant, säger hon och fortsätter:

- Men jag hade min hjärna som valuta och att jag var en outsider uppvägdes av känslan av att inget av det där betydde något ändå. "Vem bryr sig om dina skor, jag har ju redan läst Brontës", liksom.

Den där lite anakronistiska känslan avspeglas såväl i dagens outfit _ där pricken över i:et är ett par Dr Martens prydda med tryck av 1700-talsmystikern William Blake - som i de böcker hon skriver. Debutboken "After me comes the flood" var början på en löst sammansatt trilogi gotiskt influerade verk, vars sista del, "Melmoth", ges ut i England i oktober. Andra romanen, kritikerhyllade "Ormen i Essex", som nyligen har översatts till svenska, är en kärleksfull skildring av en viktoriansk miljö med oväntat feministiska förtecken.

LÄS MER: Böcker vi recenserat hittar du här.

Sarah Perry drabbades av en besvärlig strumasjukdom i samband med att hon skrev

Den unga änkan Cora Seaborne i boken, beter sig inte som det förväntas av henne. Storvuxen, egensinnig och frihetstörstande beger hon sig tillsammans med sin socialistiska väninna Martha till den lilla staden Colchester i Essex, där hon konfronteras med ryktena om att en gigantisk sjöorm har siktats i trakten.

- Det var väldigt, väldigt viktig för mig att ge de tystade viktorianska kvinnorna en röst. Vår uppfattning om dem är att de svimmade hela tiden, hade varit gravida typ 29 gånger, var gifta med män som skrek åt dem och att de kanske hade tid att hålla på med lite brodyr. Men så var det inte alls. I slutet av 1800-talet var kvinnor aktiva inom politik, feminism, social rättvisa, fängelsereformer, ingenjörsvetenskap, fackföreningar - hela alltet. Cora kan tyckas märklig för oss, men hon är väldigt viktoriansk. Vi har bara glömt bort hur viktorianska kvinnor var.

I modern tid har vi förlorat känslan för att vänskap kan vara lika intim, viktig och mäktig som romantisk kärlek.

I "Ormen i Essex" bryts vetenskap mot myt - men det är relationer mellan människor och då framför allt vänskapens alla skiftningar som har varit viktigast för Sarah Perry att skildra. Coras relation till den intellektuelle landsortsprästen William Ransome kan för en modern läsare tolkas som en renodlad kärlekshistoria, men befinner sig snarare i gränslandet mellan kärlek och vänskap.

- I modern tid har vi förlorat känslan för att vänskap kan vara lika intim, viktig och mäktig som romantisk kärlek, säger Sarah Perry beklagande.

Om "Ormen i Essex" domineras av munter berättarglädje är tonen i hennes kommande bok mörkare. "Melmoth" har präglats av Sarah Perrys vacklande hälsa. För ett par år sedan diagnosticerades hon med en strumasjukdom och fick efter ett diskbråck operera ryggen. I dag är hon mycket bättre, men ryser när hon talar om sin senaste skrivprocess.

- "Melmoth" är skriven av en helt annan person än den som skrev "Ormen i Essex". Min agent bad mig att plocka bort några av tortyrscenerna ur den - det ger kanske en idé om hur mörk boken är. Jag var sjuk och hög när jag skrev den, gick på Tramadol, Diazepam och andra smärtstillande medel. Jag kommer knappt ihåg när jag skrev, jag vaknade liksom upp en morgon med ett färdigt manus bredvid mig, säger hon och skrattar.

Sara Ullberg/TT

Fakta: Sarah Perry

Född: 1979 i Essex, Storbritannien.

Bakgrund: Uppvuxen i en strikt religiös familj som den yngsta av fem systrar. Arbetade som statstjänsteman i fem år innan hon började studera vid Royal Holloway, University of London där hon tog en filosofie magisterexamen i kreativt skrivande och senare blev filosofie doktor med en avhandling om platsens betydelse i gotisk litteratur. Debuterade som författare 2014 med romanen "After me comes the flood" som belönades med East Anglian Book of the Year Award samma år.

Bor: I Norwich.

Läser: "Jag läser mycket eftersom jag också är kritiker och dessutom ordförande i juryn för Desmond Elliot-priset, som delas ut till debutanter. Jag har precis skrivit två stora recensioner, en om en roman och en om en bok om Joseph Lister och utvecklandet av antiseptika under operationer under 1800-talet - väldigt intressant! Jag läser, men när ens liv har varit en kärleksaffär med böcker och du plötsligt måste läsa fem böcker i veckan kan det kännas lite tröttsamt."

Aktuell: Med den svenska översättningen av "Ormen i Essex".

Sarah Perry om...

... sin skrivprocess:

- Jag brukar ofta få en idé och sedan gör jag inget åt den i ungefär två år. Under de åren mal den konstant i mitt huvud och när allt är på plats _ då sätter jag mig ned och skriver. Jag är en ytterligheternas varelse så jag arbetar antingen fruktansvärt fort eller så vilar jag mig. När jag skrev "Ormen i Essex" blockerade jag internet i 55 minuter och skrev ett par tusen ord och sedan sjöng jag, spelade gitarr, tittade på tv och tog ett hett bad - och så skrev jag i 55 minuter till.

... ormen i Essex:

- Jag brukar ofta få en idé och sedan gör jag inget åt den i ungefär två år. Under de åren mal den konstant i mitt huvud och när allt är på plats - då sätter jag mig ned och skriver. Jag är en ytterligheternas varelse så jag arbetar antingen fruktansvärt fort eller så vilar jag mig. När jag skrev "Ormen i Essex" blockerade jag internet i 55 minuter och skrev ett par tusen ord och sedan sjöng jag, spelade gitarr, tittade på tv och tog ett hett bad _ och så skrev jag i 55 minuter till.

- Att skriva min debutbok var som att dra ut tänderna, sätta tillbaka dem i tandhålorna och dra ut dem igen. Jag visste inte vad jag gjorde, jag hade inget självförtroende och när jag studerade på universitetet gillade folk inte det jag gjorde särskilt mycket. Det var mycket lättare andra gången.

Mer läsning

Annons