Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Saga Wallander är årets Lars Gustafsson-stipendiat: ”Det är min skyldighet att skriva”

Med sitt diktepos ”Platser (Det finns ingen tystnad i mig)” går den 19-åriga poeten Saga Wallander fullt ut sin egen väg när hon både humoristiskt och gravallvarligt utforskar kön, klass och relationen mellan stad och glesbygd i skildringen av tre generationer kvinnor.
Nu tilldelas hon årets stipendium till Lars Gustafsson minne.

Annons

Det var verkligen i sista stund som Saga Wallander den 1 mars i år kom på att hon kunde söka VLT:s Lars Gustafsson-stipendium på 50 000 kronor.

– Jag sökte förra året efter att jag blev tipsad om stipendiet av min lärare på skrivarkursen jag läste då. I år kom jag först på sista ansökningsdagen ihåg att jag kunde söka igen och skickade in en ansökan i absolut sista stund. Förra året förberedde jag mig mer och valde ut olika texter, det här året tog jag den text jag precis hade skrivit klart och jobbat med, säger Saga Wallander.  

Alstret hon skickade in för stipendiejuryn att bedöma är det egenartade dikteposet ”Platser (Det finns ingen tystnad i mig)”. Juryn lade genast märke till Saga Wallanders otidsenliga och djärva grepp att förverkliga idén om att skriva en släktkrönika i lyrikens skepnad.

Saga Wallander, 19 år, tilldelas årets stipendium till Lars Gustafsson minne.

”Platser (Det finns ingen tystnad i mig)” skildrar i tre delar tre generationer kvinnor och den moderna svensk kvinnohistorien och samhällsutvecklingen i ett djärvt och direkt utforskande av kön, klass och relationen mellan stad och landsbygd. Eposet inleds med berättelser om Saga Wallanders mamma och mormors liv i jämtländska Handsjöbyn, sedan handlar det om hennes familjs flytt till Kville och om Saga Wallanders egen uppväxt i Bohuslän och sedermera i Göteborg.

– Jag började skriva den för ungefär ett år sedan och den handlar om min mammas klassresa och hur den har påverkat mig och format den jag är. Jag är andra generationens klassresenär. Jag brukar beskriva mig själv så och är verkligen det. Det är min skyldighet att skriva därför att de äldre kvinnorna i min släkt inte haft någon röst att berätta om sina liv med.

Precis som titeln antyder spelar platsen en betydande roll i Saga Wallanders diktning. Likt Lars Gustafsson intresserar hon sig för hur de omgivningar vi lever i gör oss till dem vi är, både utifrån platsernas faktiska omständigheter i nuet och deras historia. Hon delar också hans humoristiska grepp och direkta sätt att utan ängslan och på sitt eget vis ge sig i kast med samtidens svåra samhällsfrågor.

Lars Gustafsson skildrade Sveriges utvecklings obönhörliga framfart över landsbygdens bruks- och bondesamhällen i romaner som ”Yllet” (1973) och ”En biodlares död” (1979). På samma vis speglar Saga Wallanders poesi urbaniseringens följder och hur människor dras med i den. Hennes familjs identitet finns i berättelsen om Jämtland och flytten därifrån. Själv beskriver hon sig i sin poesi som en rotlös och flytande existens vars ord klingar mot tidigare generationers historia som resonansbotten.

– Jag har också länge intresserat mig för platser och hur de formar oss som människor. Begreppet ”hem” har jag funderat mycket över. Jag själv är inte alls uppvuxen i Handsjöbyn, men känner mig ändå väldigt hemma där. Dikterna bygger på berättelser som har berättats i min släkt. Det finns en jämtländsk berättartradition som jag knyter an till.

Juryns motivering:

I Lars Gustafssons anda tar Saga Wallander sig orädd och oförställd an tidens svåra samhällsfrågor med underfundig humor och stort allvar.
Med dikteposet ”Platser (Det finns ingen tystnad i mig)” knyter hon an till den jämtländska berättartraditionen i en lyrisk släktkrönika om tre kvinnors liv och generationsöverskridande klassresa genom den svenska samtidshistorien.
Saga Wallander utforskar platsens och hemmets betydelse för att forma oss som människor, både dess nu och dess historia, när hon på ett personligt vis gestaltar den demokratiska ödesfrågan i relationen och konflikten mellan växande städer och glesnande landsbygd.

Hon är influerad av andra kvinnliga på svenska skrivande poeter som Edith Södergran, Karin Boye och Bodil Malmsten (från Bjärme i Jämtland) och hennes favoritförfattare är amerikanskan Joyce Carol Oates. Lars Gustafsson är Saga Wallander däremot inte alls särskilt bekant med, men lovar att läsa mer av honom nu när hon enligt stipendiejuryn bevisligen verkar i hans anda.

– Jag tar mig ofta an ett författarskap i taget. Nu när jag fick veta att jag får stipendiet så tänkte jag att jag måste läsa något av Lars Gustafsson, så jag har lånat en diktsamling som e-bok och tagit mig igenom ungefär halva. Jag tycker mycket om hans dikter. Tidigare hade jag bara läst hans dikt ”Elegi över en död labrador”, som är fin och väldigt gullig.

En annan likhet mellan Saga Wallander och Lars Gustafsson är kärleken till Tyskland. Lars Gustafsson var och är möjligen fortfarande större och mer erkänd i den stora centraleuropeiska kulturnationen än i sammanhanget mer blygsamma och perifera Sverige. I Tyskland har han bland annat ärats med det prestigefyllda Thomas Mannpriset, som annars främst tilldelats tyska storheter som Nobelpristagaren Günter Grass, som Lars Gustafsson av tyskar inte sällan jämförs med.

Västeråssonen Lars Gustafsson fick själv ett stipendium som 18-åring, vilket gjorde det möjligt för honom att ge sig ut i världen för studier i Oxford och Uppsala. Foto: Benjamin Gustafsson

Sedan i januari befinner Saga Wallander sig i Berlin där hon intensivläst tyska i två månader och sedan tagit anställning på en pastabar.

– Fast jag har sagt upp mig nu, jag ska använda stipendiet till att bara skriva under sommaren. Det blir skönt att bara kunna få tid till att skriva och göra det i sin favoritstad, jag får kanske bara får en sådan möjlighet i livet.

– Jag läste tyska ett år på gymnasiet och tänkte att det är bra att lära sig språket som talas i det land man flyttar till. Jag tycker mycket om tyskan som språk, men det var Berlin som tog mig till tyskan, snarare än tvärtom. Jag älskar Berlin, det är en stad som är väldigt flytande på något vis, hit kommer människor ett tag innan de drar vidare dit de ska. Alla här är på väg någonstans, det gillar jag. Det är en ung stad som är väldigt kreativ, jag tänker mig att Berlin i dag är lite som Paris var på 1920-talet ungefär. Berlin är också en otroligt avslappnad stad, det finns ingenting creddigt med den. Berlin har sin slogan ”Poor but sexy”, det är rätt töntigt, men säger ändå någonting om staden, eller i alla fall om hur staden ser på sig själv.

Hon har också sina tyska favoriter bland författare.

– Erich Maria Remarques ”På västfronten intet nytt”, men i synnerhet hans ”Tid att älska, dags att dö”, tycker jag mycket om. Nu när jag flyttade till Berlin läste jag också Hans Falladas ”Ensam i Berlin”.

Till hösten har Saga Wallander sökt skrivarutbildningar på flera olika folkhögskolor, så kanske flyttar hon tillbaka till Sverige igen. Det stora skrivarprojektet som ligger för handen är att färdigställa en roman hon nu har skrivit på under två års tid.

– Det blir en relationsskildring, men för mig är det svårare att skriva prosa, den kommer inte riktigt lika naturligt som poesin. 

Saga Wallander kommer använda stipendiesumman på 50 000 kronor åt att på heltid skriva klart sin första roman.

Annars är framtiden utstakad, Saga Wallander önskar sig ett fortsatt skrivande liv.

– Jag kan inte komma på något annat jag skulle vilja arbeta med. Visst kan jag jobba med litteratur på andra vis, men skriva är det jag vill göra.

Den 17 maj, på den store Västeråsförfattarens födelsedag, tilldelas Saga Wallander 2018 års stipendium till Lars Gustafssons minne.

Vill du bli vår näste Lars Gustafsson-stipendiat?

Du som är mellan 16 och 21 år kan söka stipendiet som tilldelas en ung skribent som verkar i Lars Gustafssons anda.

Ansökan med bifogat alster (skrivet på svenska) för stipendiejuryn att bedöma skickas senast 1 mars 2019 till erik.jersenius@mittmedia.se eller Kulturredaktör Erik Jersenius, VLT, Box 3, 721 03 Västerås.

Om VLT:s Stipendium till Lars Gustafssons minne

Sedan 2017 tilldelas varje år på Lars Gustafssons födelsedag den 17 maj ett stipendium på 50 000 kronor till en ung skribent mellan 16 och 21 år som verkar i Lars Gustafssons anda.

Stipendiet till hans minne är instiftat av VLT i ett gemensamt initiativ med Lars Luttropp, tidigare kommunalråd i Västerås. Stipendiaten utses av en jury bestående av Agneta Blomqvist, författare och Lars Gustafssons maka, Gunilla Kindstrand, kulturjournalist, Anders Lif, författare och journalist, Crister Enander, kritiker och författare samt Erik Jersenius (juryordförande), VLT:s kulturredaktör.

Om Lars Gustafsson

Västeråssonen och författaren Lars Gustafsson gick bort 79 år gammal den 2 april 2016 och lämnade efter sig uppemot hundra verk. Han föddes och växte upp i Västerås och arbetade som reporter på VLT innan just ett stipendium gjorde det möjligt för honom att ge sig ut i världen för studier i Oxford och Uppsala.

Lars Gustafsson var en internationellt mångfaldigt prisad författare, poet, filosof och samhällsdebattör. I hans rika litterära produktion märks verk som romansviten ”Sprickorna i muren” och satiren ”Tennisspelarna”.

Mer läsning

Annons