Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rörig pamflett mot näthat

BOK: Budskapet och analysen går vilse, skriver vår gästrecensent Marita Johansen om Lilian Sjölunds "Hatad – vart är det demokratiska samtalet på väg?"

Annons

Glåpord om utseendet, våldtäktshot och rena könsord. Det har blivit vardag i en svensk kvinnlig journalists vardag om hon skriver om invandring eller rasistiska organisationer.

Hotet om våldtäkt kom ganska sent i min yrkesbana. Förra året. Jag minns att jag tänkte: jaha, där kom det! Och polisanmälde tillsammans med min chefredaktör. Alla andra påhopp har följt per automatik under granskningar av nazism, medborgargarden, krönikor om alla människors lika värde eller om vanlig nyhetsbevakning av asylboenden.

Lilian Sjölund behöver mer struktur i sin bok om näthat, skriver vår gästkritiker. Foto: Ida Frid

För så är det, för många journalister. Även de manliga. Skillnaden är att de kvinnliga journalisterna utsätts för sexualiserade hot och faktiskt mycket, mycket intensivare och personligare. Är du dessutom kvinna och ledarskribent, då väntar en hord av Janne, Bengt, Krister, Lars, Kenneth, Anders eller Sverigevänner på att attackera.

Det vet Lilian Sjölund, politisk redaktör i Mittmedia. Hon har utsatts för det mesta av näthat, alltifrån rena dödshot till att få sexleksaker hemskickade till sig. Bara för att hon använder det skrivna ordet för att uttrycka sig. Hon tar med andra ord plats och det är bland det farligaste du kan göra som kvinna.

Läs mer: Lilian Sjölund får Aftonbladets pris Hummerkniven

Angreppen är ofta anonyma, från män och/eller från högerextrema. Att argumentera är vanligtvis hopplöst när påhoppen haglar i form av ord som hora, vänsterextremist, fitta, naiv idiot eller ful kärring.

Lilian Sjölund har allt detta till trots fortsatt skriva och agera. Styrkan har hon funnit hos kollegor och andra som kämpar mot rasism och nazism. Men det har tagit på psyket och det har fått henne att bli riktigt orolig för det demokratiska arbetet. Därför har hon skrivit boken ”Hatad – vart är det demokratiska samtalet på väg?”. Underrubriken blir en sorts travesti på alla nättrolls ständigt återkommande ”Vart är vi på väg?” när de ser konspirationer i invandringspolitiken.

Jag hade nog önskat att inte minst samarbetet med Tidningen Journalisten skapat en debattbok med mer stringens runt ämnet och mindre av politiska åsikter.

Den lilla boken som ges ut i samarbete med Tidningen Journalisten skulle kunna vara en brinnande och gripande pamflett mot landets alla främlingsfientliga nättroll, men den landar i en rörig, stundtals känslosam, mix av dagboksliknande anteckningar, fakta, ledarstick, intervjuer och citat. De tio kapitlen hjälper tyvärr inte till för att hålla en struktur och föra det så viktiga ämnet vidare. Det är över lag ostrukturerat och nedtecknat i affekt. På så vis går själva budskapet och analysen vilse.

Det saknas helt enkelt en redaktör som konstruktivt rensat, ordnat och byggt en dramaturgi för temat. Bokens kapitel bär rubriker som ”Normaliseringen”, ”När tidningsägarna gråter”, ”Polisanmäla eller inte?” och ser ut att vara nischade. Men till exempel inleds ”Normaliseringen” med information om pressfrihetens dag den tredje maj fortsätter in i historien om pseudonymen Julia Caesar, hur betydelsefullt Säpo blivit för författaren, besvikelsen över att inte vinna titeln ”Årets redaktion” och slutar med den sorg hon kände över Sverigedemokraternas resultat valnatten 2014.

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Som läsare är det svårt att hänga med i Lilian Sjölunds tankegång. Fast jag inget annat vill. De politiska åsikterna som kläms in då och då liksom stycken med författarens egen uppväxt, bidrar till att koncentrationen brister. Jag hade nog önskat att inte minst samarbetet med Tidningen Journalisten skapat en debattbok med mer stringens runt ämnet och mindre av politiska åsikter.

Men mest av allt hade jag önskat mig en värld med större respekt för pressfriheten. För Lilian Sjölund och alla andra hårt arbetande journalister. För utan pressfrihet står våra andra rättigheter sig slätt. Det gäller oss alla.

*

LITTERATUR

Lilian Sjölund

"Hatad – vart är det demokratiska samtalet på väg?"

(Lilian Sjölund och Tidningen Journalisten)

Mer läsning

Annons