Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nytt passionsdrama av Bohman

/

Therese Bohman följer upp Den drunknade med en skarp berättelse om drömmar, klass och längtan efter något annat.

Annons

Det är svårt att hålla isär huvudkaraktärerna i Therese Bohmans två romaner. Marina i debuten Den drunkande och det namnlösa jaget i hennes nya roman Den andra kvinnan.

Båda är i tjugoårsåldern, med akademiska poäng i litteratur- och konstvetenskap, svårigheter att ta sig vidare och ett komplicerat förhållande till sig själva och framför allt till människor som omger dem.

Möjligen skulle kvinnan i nya romanen kunna vara en yngre variant av Marina i debuten. Som att hon i den tidigare romanen har vuxit upp och kanterna slipats av. I Den andra kvinnan är jaget en djupt självupptagen person. Något huvudkaraktären är medveten om, "alla andra är likadana", hon själv "dramatiskt annorlunda, kanske med en lätt narcissistisk störning - men det bör man ha om man ska bli författare" konstaterar hon. Författare är hon ännu inte. I stället arbetar hon i bespisningen på Norrköpings sjukhus, i hackordningen står hon lägst, under vårdbiträden, sjuksköterskor och läkare. Men det är bara yttre faktorer. Hon är både vackrare och smartare. Väninnorna orkar hon inte med: "Alla former av systerskap skulle kräva att jag sänkte mig till en lägre nivå - att jag skulle vara tvungen att i någon mån förminska mig själv."

I drömmarna ska hon snart flytta, uppleva äventyr, bli framgångsrik även i andras ögon.

Hon ägnar timmar åt att planera innehållet i den framtida garderoben - hon ska bli den elegantaste kvinnan av alla.

"Bara skönheten kan rädda oss", citerar hon Dostojevskij. Den tidiga renässanskonsten är den främsta slår hon fast, i och med att skönheten utgör en viktig del av själva meningen med livet.

Ja ni hör ju, man blir snabbt ganska mätt på den unga kvinnan. Men Therese Bohman är en skicklig berättare med ett väl avvägt språk som ändå inte saknar färg och kropp. Framför allt doftar Bohmans språk, skickligt sätter hon stämningen i diskrummet genom att beskriva lukterna av mat, fett och fukt. Dofter som jaget i berättelsen snart förknippar med erotik och lust.

När Bohman noga byggt upp den unga kvinnans skinande jag bryter hon med psykologisk skärpa ned henne igen. Låter läsaren se sprickor och lager. Bakåt finns en uppväxt i trång lägenhet och en historia där mormor vävde i fabriken som idag gjorts om till flådiga designvåningar. Vi och dom. De som har och vi som inte har. "Moral är för de som har råd" konstaterar hon efter att ha blivit förmanad av sin medelklassiga väninna som fötts med fler privilegier.

Jaget i romanen har tackat ja till en genväg in i ett mer spännande liv. Erbjudandet kommer i form av överläkare Carl Malmberg.

Liksom i den tidigare romanen Den drunknade är Den andra kvinnan ett passionsdrama och en berättelse om makt och sexualitet. Jaget i berättelsen tror att hon har övertaget, som den vackra, den utvalda. Hon anstränger sig för att bli den perfekta älskarinnan. Men makten är inte hennes, komplikationer tillstöter, snart har hon ingen kontroll, vare sig över relationen eller sin egen framtid. Bara i sina drömmar kan hon bestämma fullt ut. Där hägrar fortfarande en tillvaro som hon förtjänar, där hon tillhör dom som har.

Mer läsning

Annons