Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När påven kom ner till jorden

Artikel 1 av 1
Påven Franciscus Sverigebesök
Visa alla artiklar

I månadsskiftet kommer påven till Sverige. Det historiska besöket görs med anledning av att katoliker och lutheraner tillsammans uppmärksammar 500-årsminnet av reformationen. Kristian Lundberg rekommenderar en bok som ger en fascinerande bakgrund till påven Fransiscus stridbarhet.

Annons

Den nuvarande påven Franciskus har på kort tid gjort sig känd – inte bara i den kristna offentligheten – som en stridbar person. Han har bland annat liknat kyrkan vid ett fältsjukhus som skall stå öppet för att ta emot alla som söker sig dit.

För en del utomstående betraktare kom förmodligen valet av just Bergoglio som påve som en nyhet – men som Kristina Kappelin återger i sin fascinerande bok om Franciskus ”Påven som kom ner till jorden” fanns det en både logisk och självklar process bakom det valet.

Det var däremot kanske inte lika självklart att Franciskus skulle se det som en belöning att bli vald till överhuvud för en kyrka som rymmer omkring 1.2 miljarder utövare och som under en lång tid har splittrats av inre konflikter och yttre skandaler. Det är också viktigt att påminna sig om att trots den inneboende konsekvens som finns i kyrkan så tolkas både dogmer och praktik på väldigt olika sätt beroende på var i världen kyrkan befinner sig.

Jorge Mario Bergoglios val av offentligt påvenamn bär naturligtvis på en djup symbolisk innebörd. Han antog det till helgonet Franciskus av Assisis ära, grundaren av det som initialt kom att kallas ”gråbröderna” – namnet gavs till gruppen eftersom de var barfota och var klädda i grått. Dem blev de första tiggarmunkarna. Deras liv gick ut på att vårda sjuka, predika fredsevangeliet och åt att be: bön, fattigdom, kärlek.

Det är med andra ord ett namn som förpliktigar, inte minst i en kyrka som sannerligen inte har utmärkt sig för ödmjukhet, fattigdom och botgöring. För att ytterligare spä på komplexiteten i valet av Bergoglio så är han den första latinamerikanska påve samt den första ”Kristi ställföreträdare” på jorden som tillhör jesuitorden – en inte helt okontroversiell orden - som till och med har bannlyst av kyrkan i ett tidigare, historiskt skeende. Kristina Kappelin är verkligen helt rätt person för att kunna skildra den påvens samtida betydelse. Hon är också lika väl skickad till att sätta honom i rätt sammanhang, både politiskt och teologiskt.

Kappelin kan inte bara sitt Italien och en hel del om det som har skett i Vatikanen; hon kan också på en enkel och effektiv fackprosa redogöra för komplicerade skeenden som för oss mer utomstående framstår som obegripliga. Kappelin kommer heller inte heller med definitiva svar när det gäller anklagelser som har riktats mot Bergoglio och hans eventuella samröre med fascistiska krafter i Argentina, hon kommer däremot med en del exempel som skulle kunna visa på motsatsen, inte minst hans arbete för papperslösas rättigheter i Argentina.

Det är helt uppenbart att Franciskus har en agenda. Det är bara det att förhållandet mellan påve och omvärld inte entydigt går att tolka politiskt, likaså framhåller Franciskus hela tiden den teologiska dimensionen av arbetet för fattiga och utsatta grupper. ”Påven själv påpekar ständigt att han inte agerar utifrån politiska bevekelsegrunder. Jesus valde att ta de fattigas parti och ägna sig åt dem som har det svårast. När Franciskus gör det, är det alltså ett teologiskt och inte ett ideologiskt beslut.”

I hans verksamhet, inte minst i hans hela pågående arbete med att öppna upp kyrkan för grupper som av olika anledningar stängts ute – är det uppenbart att det finns ett diffust gränsområde där teologi ofrånkomligen möter ideologi. Kappelin lyckas ge flera bärande exempel på det, likaså lyckas hon göra en egentligen så främmande och abstrakt person som påven till en mänsklig varelse fylld av till lika delar brist som hopp.

”Påven som kom ner till jorden” är mig veterligen den första populärfackliga boken om Franciskus på svenska, likaså är jag övertygad om att den kommer att fungera som en viktig introduktion till en av samtidens viktigaste personer. Kristina Kappelin har länge varit min favoritciceron till Rom – inte minst i den vackra boken ”Rom: maten, människorna, livet.” och nu lägger hon ett antal viktiga pusselbitar till bilden av den nuvarande påven.

En viktig bok - väl värd att läsa och begrunda innan Franciscus besök i Sverige i slutet av oktober då han kommer att deltaga i 500-årsminnet av reformationen.

Alla artiklar i
Påven Franciscus Sverigebesök
Annons