Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När kommunismen kom till isön

BOK: Kristian Ekenberg har läst Mattias Hagbergs roman "Syndavittnet".

Annons

Läs mer: Carsten Jensen i topp när vi listar fem favoritböcker just nu

Till en ö i det ryska Norra ishavet kommer en piga. Året är 1917 och det röda blåser in över Ryssland. Men det vet de ännu inte uppe på ön, där hon ska tjäna som piga åt det lilla fiskarsamhällets präst Sakarias. När en döende rysk matros flyter iland på ön, blir de dock varse de stora förändringarna och hur alla deras liv är på väg att förändras för alltid.

En ö i ryska ishavet är plats för dramat i

Mattias Hagberg skrev i sin förra roman, ”De användbara” från 2015, om fascismen i en svensk kontext, och i ”Syndavittnet” är det kommunismen som är den ideologi som lägger en skugga över romangestalternas liv. Romanen beskrivs som första delen i en ”planerad serie romaner om den lilla människans möte med de stora idéernas ofullkomlighet”.

Men lika mycket som kommunismen rör ”Syndavittnet” kristendomen, den blinda tron som förenar de två. Pigan berättar om skeendet på ön långt senare, 1953, när diktatorn S är död och imperiet gungar.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

För att vara romaner så drivna av sitt idéinnehåll, lämnar Hagbergs berättelser kvar minnesvärda stämningar. Jag känner fortfarande klaustrofobin från ”De användbara” och i denna roman är det miljöskildringen från den isolerade ön som fascinerar.

Mattias Hagberg.

Den fanatiska prästen Sakarias grepp om församlingen lossnar när nyheten om revolutionen når befolkningen. De vänder sig mot prästen, isolerar honom och pigan, anklagar honom för att ha bränt ner kyrkan. Det sker som över en natt, men förändringen har legat och bidat sin tid. En association är hur snabbt invandringskritiken nu i Sverige gått från den extrema högerkanten till mittfåran.

Förutom miljöskildringen, är det pigans och prästens trevande och sällsamma förhållande som fascinerar, ett slags kärlek som existerar högt ovan det köttsliga och har helt andra drivkrafter än den kärlek som vi läser om i romaner från vår egen tid.

Mattias Hagbergs märkliga romaner växer. De hittar en helt egen nisch i samtidslitteraturen. ”Syndavittnet” är den starkaste hittills, även om delarna från Moskva inte är lika starka som de från ön i ishavet. Jag skriver redan nu upp mig för hans nästa expedition.

LITTERATUR

Mattias Hagberg

”Syndavittnet”

(Atlas)

Mer läsning

Annons