Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Zuckermann levde upp till förväntningarna med råge – tände musiker och publik

Dirigenten Zuckermann levde upp till förväntingarna med råge vid helgens återbesök i Dalarna. Tillsammans med Dalasinfoniettan lyckades han levandegöra papa Haydn:"som bara få dirigenter och ensembler förmår här hemma eller ute i vida världen" enligt DT:s Christer Eklund.

Annons

Cellisten Alexey Stadler spelade Tjajkovskijs variationer.

Två artister har fått stark respons i Dalarna via en sedan 70-talet välkänd London-agentur, till och med nämnd i programbladet. Cellisten Alexey Stadler fick i februari göra ett uppmärksammat inhopp under Vinterfesten och hade nu på goda grunder återengagerats för Tjajkovskijs variationer på det rokokotema denne själv komponerat. Det är virtuost i vissa partier men övervägande elegiskt sjungande. Stadler lekte sig fjärilslätt igenom dubbelgrepp och intrikata passager och övertygade än mer genom sin inlevelse i de lyriska partierna. Långa applåder belönades med en sats ur en av Bach-sviterna. I totaliteten med Haydn och Tjajkovskij hade man just här kunnat önska sig något kontrasterande från vår egen tid.

Efter paus bjöds också ett annat men mindre känt verk av Tjajkovskij, en Uvertyr i F-dur, ett elevarbete vid utexaminationen från konservatoriet i St Petersburg 1865. Här fanns i första delen många fint utmejslade detaljer i instrumentationen och en kort, men säkert redan då effektivt applådknipande fanfardel som avslutning. Båda Tjajkovskijverken gavs i sina ursprungliga versioner, nyligt restaurerade.

Haydn hör till de tonsättare som förnöjer men också förbluffar genom sin stora förmåga att ge ett ofta enkelt melodiskt material sin relief, ibland via små detaljer, myllrande idérikt och gärna subtilt leende. Likaså imponerar hans melodiska rikedom vad gäller blotta sin mängd i en omfattande produktion.

Det krävs dock att musiker och dirigent arbetar sig igenom partituret metodiskt för att locka fram varje möjlighet att få fraser att leva, melodiska motiv att musikantiskt prägla samspelet både i det som faktiskt klingar och i det man ser i kroppsspråk och minspel. Minsta accent måste medvetet vägas, varje nyans balanseras. ’Rutinerat’ spelad Haydn kan förfärande lätt kännas ointressant

Många hade säkert med mig delat de fina minnen som Ariel Zuckermanns Haydn-tolkning efterlämnade vid besöket för drygt ett år sedan. De blev bekräftade också nu och detta med råge via två symfonier, nr 83 g-moll och nr 88 G-dur. Om möjligt fängslades vi än mer av Zuckermanns vilja att låta ytterligheter mötas i nyans-hänseende, att få varje musiker att prestera på toppen av sin förmåga och att så levandegöra papa Haydn, som bara få dirigenter och ensembler förmår här hemma eller ute i vida världen, så vitt mig är bekant.

Men Zuckermann begick faktiskt en överdrift. Sista satsen virvlade alltför fort förbi i G-dursymfonin, där det lilla kontrasterande mittpartiet härigenom tappar både mening och spänning. I gengäld kändes t.ex. menuettsatserna österrikiskt och ländlerlikt dansanta och andantesatserna som ljuvliga söndagar i Esterházypalatsets trädgårdar.

Tänk om man kunde få Zuckermann att ta sig an våra Gustavianer eller Berwald vid nästa besök, bara Musik i Dalarna nu lyckas få hit honom igen från Tel Aviv eller någon annan av alla de städer där han har fast rot!

FAKTA/ Zuckermann& Stadler

Musik av Haydn & Tjajkovskij

Alexey Stadler, cello

Dalasinfoniettan

Ariel Zuckermann, dirigent

Publik: ca 200

Kristinehallen, Falun 3/12 2016

Ariel Zuckermann ledde Dalasinfoniettan i två fina Haydnsymfonier.

Mer läsning

Annons