Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tveksamt med sexårsgräns på Dalasinfoniettans barnkonsert

/
  • Suzie Templeton fick 2008 en Oscar för sin animerade stumfilm byggd på Prokofjevs saga Peter och vargen.

Annons

Sovjetkompositören Sergej Prokofjevs Peter och vargen (1936) är en tämligen munter historia, om hur den olydige Peter leker på ängen utanför huset där han och hans farfar bor i skogen, fast han inte får.

Fågeln, ankan och katten är med. Vargen kommer, precis det farfar varnat för, men med list fångar Peter vargen, räddar honom från jägarna och lämnar in honom på ett zoo.

Det framgår i slutet även att ankan fortfarande lever i vargens mage (och är i enlighet med många gamla sagor om vargar därmed möjlig att släppa ut).

Peter och vargen är tillsammans med Saint-Saëns Djurens karneval portalverk när det handlar om konstmusik för barn. Ganska många kan antas ha gästat Kristinehallen i lördags för att låta en ny generation barn möta Prokofjevs saga och musik.

Men de mötte Prokofjevs musik och Suzie Templetons animerade stumfilm, med ett kraftigt omgjort berättande. Fågeln är en vingskadad kråka, som i desperation träder en snara till en ballong över hela kroppen för att ballongen ska lyfta honom, men som blir till en fånge av detta.

Katten är bara elak.

Vargen är som katten, men större.

Inramningen är ett skitigt, fattigt och våldsamt Ryssland. När Peter knuffas, hotas med vapen och kastas i en sopcontainer med lock av jägarna är det svårt att förklara för en sexåring vad som berättas.

Jag ser att konserthuset i Uppsala hade åttaårsgräns på motsvarande konsert. Jag ser utländska visningar som haft tioårsgräns. I Falun hade länsmusiken en sexårsgräns som rekommendation, och en upplysning om att filmen kunde uppfattas som otäck.

Ankan gestaltas som Peters enda vän i en värld där han låsts in av sin farfar på deras fortliknande gård.

Vargens mycket grafiska slukande av den skräckslagna ankan blir en grov scen och när vargen anfaller Peter och river honom så att han blöder på kinden är jag nära att bryta och gå hem.

När vargen i slutet ser ut att få en eländig framtid hos en rufflare som sysslar med dansande björnar och uppstoppade rovdjur, öppnar Peter oväntat luckan till släpvagnen där vargen hållits fången. Filmen slutar i någon sorts acceptans från Peters sida inför vargens natur.

Aldrig har väl musik till film låtit så stort och fylligt i Falun?

Prokofjevs musik är verkligen kongenial (med hans berättelse). Ledmotiven som följer karaktärerna är utsökta och musikerna tycks trivas med att kliva fram i soloroller.

SE FILMEN PÅ YOUTUBE HÄR.

Mer läsning

Annons