Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musik och poesi i det gröna

/

Annons

Det blev en finstämd eftermiddag med viss dramatik: mezzosopranen Jones sjunger med inlevelse i såväl röst som kropp och ansikte.

Inte minst när hon framförde Peterson-Bergers Marits visor 1, 2 och 3, med norsk text av Björnstjerne-Björnsson, kom det dramatiska elementet till sin rätta. Jones har förmågan att både sjunga sakrala sånger med mjuk stämma och med bärande kraftfull röst som avkräver publiken full uppmärksamhet. Man bara måste lyssna på henne.

Eftermiddagen i den lummiga trädgården bjöd på båda varianterna. Publiken fick sjunga allsång till bland annat De blomster som i marken bor, med text av Harry Martinson, och Visa vid midsommartid av Rune Lindström. Sången Nu är det soligt och varmt på näset är upptecknad i Sjugare av Margareta Jonth.

Det litterära inslaget var också närvarande i form av årets Karlfeldtstipendiat som samtalade med litteraturprofessor Eva-Britta Ståhl.

Lillpers berättade bland annat att hon låtit sig inspireras av skogen när hon valde titel på sin senaste diktsamling Nu försvinner vi eller ingår.

- Jag var uppe i Orsaskogen och tittade på rågångar. Där känns det som att man samtidigt försvinner och ingår.

Därefter läste hon dikten Begravningen ur samma diktsamling.

- Du har en visuell klarhet och återger avbilder som finns inte bara i dikten utan också i verkligheten utanför den. Dikten existerar i ett delvis verkligt Lillpers-land, sade Eva-Britta Ståhl.

Själv berättade hon att dikten tillkommit efter en älskad närståendes begravning.

- Det finns för mycket dödsskräck. Jag vill uttrycka ett ömsint och detaljerat förhållande till döden.

Den ambitionen kom till sin rätt i hennes inlevelsefulla uppläsning.

Mer läsning

Annons