Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grönare gräs hemmavid

Annons

Programmet med fyra stora sonater var i sig en utmaning även för det mest drillade konsertlejon, och rent tekniskt klarade hon det mesta av de svårigheter som herrar Haydn, Mozart, Chopin och Beethoven reste. Här och var i Chopins b-mollscherzo dolde hon vissa brister genom att överpedalisera. Värre var de minnesluckor hon tyvärr drabbades av mot slutet av verket.

Stilistiskt kändes däremot både hennes Haydn och Mozart långt från ideala. Haydn fick aldrig chansen att komma till tals musikaliskt, då läxan fermt exekverades, utan att den hos Haydn så tacksamma leken med eller mellan enskilda fraser och musikaliska idéer fick chansen. Allt rann lika raskt undan, särskilt prestot. Mikropauserna saknades liksom den där viktiga känslan av att pianisten upptäcker materialets kvaliteter tillsammans med sina lyssnare, som om det var första gången.

Mozart blev i sin välkända sonat med Alla turcan i gengäld för romantiskt spelad, med förskjutningar i puls och omotiverade diminuendi eller accenter, som kändes stilfrämmande. Slutets illustration av larmande janitschar-musik tolkades ovanligt nertonat. Var det så Mozart tänkt sig och varför i så fall alls leka med turkisk 1700-talspop?

Även Chopin återgavs återhållet, snarast vekt. Först i Beethoven togs den fulla pianokraften i anspråk, ibland kanske litet väl mycket. Ludwigs flygel hade faktiskt aldrig den kraft som Frédérics skulle komma att få, trettio-fyrtio år senare.

Publikkontakt verkar inte vara något man lär sig utomlands. Det pliktskyldiga leendet slocknade litet för uppenbart vid in- och utpassager till flygeln – som i sin tur skötte sig utmärkt rent pianotekniskt.

Young-Choon Park

Publik: knappt 100

Musik vid Siljan

Mora kyrka 4 juli 2007

CHRISTER EKLUND

Mer läsning

Annons