Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mäktig hyllning till berättelsens kraft

Flera generationer ur den norska familjen Bohre möts i Jan Kjaerstads nya roman "Släkters gång".
En fascinerande historia om familjeband, landet Norge och berättelsens kraft.

Annons

Jan Kjaerstad.

Det är sent på jorden i Jan Kjaerstads roman "Släkters gång". Vi befinner oss i ett framtida Kina, där tre historiker ser tillbaka på nationen Norges historia.

En gång i tiden, under ett avlägset 2000-tal, var Norge en blomstrande nation. Nu befolkas landet av ett fåtal ättlingar, som antingen ägnar sig åt handel i gränszonen till en europeisk ödemark eller rotar i jorden och dricker potatisbrännvin.

Plats på scenen för familjen Bohre, romanens myllrande universum.

I centrum finns Rita Bohre, professor i paleontologi och matriark i den stora släkten. I sin ägo har hon ett skåp där hon förvarar material till det som ska bli hennes storverk, berättelsen om Femina erecta, den upprättgående kvinnan.

Berättelsen om familjen Bohre börjar i april 1940, dagarna innan den tyska invasionen. Därifrån rör sig Jan Kjaerstad genom krigets fasor och efterdyningar fram till den norska oljeboomen, med tillbakablickar och sidospår.

Det är kvinnorna som står i centrum för Kjaerstads roman. Här finns pionjären Rita, som har som motto att kvinnor ska gå upprätta, inte vika sig, svärdottern Maud, som ger sig ut i världen som journalist och den adopterade Lilla Grön, som skriver en egen krönika om släkten.

Här finns också ett myller av andra romanfigurer, både i och utanför släkten, som tillsammans täcker in 1900-talets historia, med blinkningar till Peer Gynt och utflykter i oljelandskapet.

Det är en Jan Kjaerstad i högform som berättar historien om släkten Bohre med alla sina finurliga utvikningar och fantasifulla infall. Då och då zoomar han ut och låter de sentida historikerna reflektera över det norska 1900-talet och nationens uppgång och fall.

Det är en blick som noterar rovdrift på naturen, ohämmad kapitalism och en märklig oförmåga att ta ansvar.

"Släkters gång" är också en hyllning till konsten och berättelserna. Prästen Konrad, Rita Bohres stora kärlek, tappar sin tro, men konstaterar att det egentligen inte har någon betydelse. Vi behöver inga gudar, tänker han, det är berättelserna som hjälper oss. Det är där vi kommer åt våra allra djupaste känslor. Rita Bohre formulerar sig också kring konsten, hur konsten ger insikter och övar upp vår medkänsla.

Jan Kjaerstad påminner oss också om hur lite vi egentligen vet om en annan människa. Och kanske om oss själva. När Rita samlar sin mors väninnor för att få veta mer om mamman är bilden spretig och motsägelsefull, ett prisma där var och en ser sin egen bild av den döda Agnes.

"Släkters gång" är en mäktig roman och en stor läsupplevelse. Ett kraftprov, där Jan Kjaerstad fyller berättelsen med humor, svärta och en sorgsen medmänsklighet.

Ny bok:

Jan Kjaerstad

Släkters gång

Berättelser från ett glömt land

Övers: Jens Hjälte

Atlantis

Mer läsning

Annons