Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lysande romansafton i Spelrum

/

Ann Hallenberg har ett grundmurat rykte som en av världens främsta sångerskor i barockrepertoaren. I veckan gjorde hon ett nedslag i Falun tillsammans med pianisten Mats Widlund.

Annons

Ann Hallenberg framträder regelbundet på världens stora operascener i verk av Bach, Händel, Vivaldi och Gluck men även senare tonsättare som Rossini. Det ät musik som ofta kräver virtuos koloratur, drillar och löpningar. Men för tisdagskvällens konsert på Dalarnas Museum i Spelrums regi hade hon och den eminente pianisten Mats Widlund valt musik där helt andra egenskaper står i förgrunden: tydlig textning, inlevelse, uttrycksfullhet och nyanseringsförmåga.

Före paus förunnades publiken lyriska pärlor av Bo Bergman och Pär Lagerkvist tonsatta av Ture Rangström, Wilhelm Stenhammar och Gunnar de Frumerie, med andra ord gräddan av den svenska romanskonsten. Efter paus bjöds på tyska Lieder av högsta klass: Brahms och Richard Strauss.

Bo Bergmans dikter är ofta fyllda av ett vemod som hörde hemma i mycket av den svenska sekelskiftespoesin. Både Rangström och Stenhammar kände uppenbarligen frändskap med Bergman och deras tonsättningar av honom tillhör deras främsta alster. Efter en närmast chockartat intensiv inledning med Rangströms "Vingar i natten", framförd med dramatisk intensitet, kraft och märg, följde en dryg handfull Bergmanförtoningar i utsökta tolkningar. Måhända var Rangströms "Melodi" och Stenhammars "Adagio" de som berörde allra mest. Men höjdpunkten i programmet var ändå de Frumeries "Hjärtats sånger". Pär Lagerkvist var, liksom Bergman, ingen lustigkurre, som Mats Widlund uttryckte det, men 1926, när dikterna skrevs, befann han sig i en lycklig period, och texterna slog an de rätta strängarna hos de Frumerie när han 1942 tonsatte dem. Ann Hallenberg fångade upp dessa stämningar i tolkningar som vibrerade av känslor. Den inledande" När du sluter mina ögon" var mild och kärleksfull, den avslutande "Som en våg sköljd upp på stranden" så känslig, så känslig … Applåden efteråt dröjde den där extra sekunden medan man som lyssnare lät slutorden sjunka in i medvetandet.

Andra avdelningen upprätthöll den intima stämningen. Brahms’ sånger har väl inte samma omedelbara genomslagskraft som till exempel Schuberts och Schumanns, men där finns en innerlighet som Ann Hallenberg lyfte fram med stor värme. Speciellt minnesvärd blev "Feldeinsamkeit". Richard Strauss’ mera extroverta sånger har likafullt många lyriska kvaliteter, och "Morgen", dröjande, tvekande, blev en fin avrundning av det annonserade programmet.

Den talrika publiken applåderade varmt och frikostigt och fick som belöning en innerlig tolkning av Brahms’ "Wiegenlied", som extranummer. En minnesvärd afton och Spelrum ska ha all heder av att ha lockat hit dessa ypperliga artister.

Mer läsning

Annons