Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturdebatt: Bristen på naturvetenskapligt tänkande hotar demokratin och banar väg för falska nyheter

Kjell Åke Prytz, författare och docent i fysik, skriver om hur bristen på naturvetenskapligt tänkande hotar demokratin.
Han efterfrågar en radikal nyordning i den svenska skolan.

Annons

Ett av många samhällsproblem i västvärlden är det bristande intresset för naturvetenskap bland ungdomar. Det låga intresset återspeglas i det faktum att endast en handfull lärare inom naturvetenskap utbildas årligen i Sverige. Särskilt allvarligt är det ställt inom kemi och fysik. Detta skapar i sin tur sämre förutsättningar för att utveckla det naturvetenskapliga intresset i skolan.

Bristen på vetenskaplig skolning utgör en risk för demokratin eftersom det kan leda till svårigheter att genomskåda så kallade falska nyheter samt hur man säkerställer en kunskap. Naturvetenskapen spelar en avgörande roll här.

Vem förstår det som den berömde fysikern Albert Einstein skriver på griffeltavlan? Förlusten av naturvetenskapligt tänkande hotar demokratin, skriver författaren och fysikdocenten Kjell Åke Prytz. Foto: AP

Naturvetenskap är en synnerligen viktig del av människans existens. Inte bara för det fysiska välstånd det borgar för utan även för att det utvecklar människans förnuft. Naturvetenskapen utvecklade den vetenskapliga metoden (eller processen) så som vi känner den idag och tog människan ur vidskepelsens och handlingsförlamningens tillvaro.

Den vetenskapliga metoden är unik för naturvetenskapen. Inom andra områden av kunskapssökande såsom humaniora och samhällsvetenskap har man lite annorlunda kriterier för vad som får kallas vetande. Låt oss därför fokusera på den naturvetenskapliga processen och dess koppling till det mänskliga förnuftet.

Grovt sett kan man dela in processen i fyra steg (Wallas 1926, Kaufmann 2006):

·         Undersökning/observation

·         Problem- och hypotesformulering

·         Upplysning/problemlösning

·         Test och verifiering

Alla stegen är lika viktiga och processen sker i en samverkan mellan dessa.

Den brittiske socialpsykologen Graham Wallas tecknade i sin bok

Detta är ett tämligen naturligt sätt för en människa att skaffa sig kunskap men det är bara inom naturvetenskap denna process kan tillämpas till fullo och det är därför endast naturvetenskapen som kan presentera säkra resultat.

Generellt börjar all kunskapssökning med en undersökning och observation av intresseområdet. Man kollar här vilken kunskap som redan finns och identifierar vad som saknas för att kunna lösa problemet.

Att formulera problemet, det vill säga att ställa frågan är väsentligt. Albert Einstein hävdade till och med att det var det viktigaste steget, viktigare än att hitta svaret. I detta steg måste man också klargöra relevansen av problemet och hur det kopplar till övrig forskning samt dess samhällsvärde. Man ska här också synliggöra syftet med sin forskning. Ofta spetsar man till problemformulering genom att lägga fram en hypotes och forskningen blir då en hypotesprövning.

Albert Einstein, sinnebilden för det naturvetenskapliga snillet, hävdade att problemformuleringen, att kunna ställa frågan rätt, är viktigaste än att hitta svaret. Foto: AP

Lösningen av problemet kan komma på olika sätt. Man kan göra beräkningar, mätningar, datorsimuleringar och dylik. De två första stegen, undersökningar och problemformulering tillhandahåller då de nödvändiga utgångspunkterna vilka starkt kommer att styra upp lösningen. Vanligtvis kan dessa inte exakt formuleras utan kommer att justeras efterhand lösningen tar form.

När en lösning är uppnådd vidtar den mödosamma testningen för att utröna om lösningen är konsekvent, generell och hållbar. Även detta steg är både teoretisk och experimentell. Justering i de tidigare stegen är vanligtvis nödvändigt för att optimera eller rentav hitta lösningen.

Metoden i de två sista stegen är till sin natur analytiska och systematiska för vilken logiken ligger till grund. Matematiken spelar en viktig roll, framförallt i fysik, men även inom biologi, medicin och kemi. Matematik motsvarar den optimala formen av ren logik. Genom denna har människan skaffat sig ett sällsynt kraftfullt redskap för att testa, utveckla och granska sina idéer. Matematiken ligger också till grund för datorns funktion. Både simuleringar och beräkningar med datorn görs med matematiken som bas.

Men matematiken spelar sin huvudsakliga roll endast i dessa två sista steg. I de två första handlar det mycket om intuition. Denna del av det mänskliga förnuftet är hårt undertryckt i dagens samhälle. Det ligger en missuppfattning i tron att man kan dela upp det mänskliga tänkandet i ”känsla och förnuft” eftersom begreppet ”känsla” är vanligtvis i detta sammanhang liktydigt med intuition. Men istället för att benämna intuition som känsla bör det betraktas som ”samlade erfarenheter” vilka vi på ett tämligen omedvetet sätt plockar fram ur våra gömmor när hypoteser ska formuleras. De två första stegen är därför kopplat till intuition och den vetenskapliga processen är sålunda ett samspel mellan intuition och logik (Kuhn 1996).

Kjell Åke Prytz lutar sig mot den amerikanske vetenskapshistorikern och filosofen  Thomas Kuhns teorier och forskning i sitt resonemang om naturvetenskapens betydelse för demokratin. Foto: Bill Pierce

Till intuitionen hör förmåga att se konsekvenser i både tid och rum, se en helhet, förmåga att ta in parallell information och att uppvisa empati. Logik hör till systematisering, förmåga att fokusera och att analysera. Logiken är en slags granskning av de mer eller mindre spontana idéer människan kommer upp med. Båda delarna bidrar lika mycket till det mänskliga förnuftet som endast kan utvecklas om de fritt får berika varandra i ett ständigt pågående samspel.

Alltför ofta ihopblandas logik med förnuft, inte minst på det engelska språket där ordet förnuft inte ens en gång existerar (jämför med reason, sense, wisdom). USA är kanske det samhälle som mest i hela världen betonar logiken som det mänskliga förnuftet, helt felaktigt alltså. Vi kan ju alla notera vilken inverkan det har på till exempel kulturen och arkitekturen.

Att följa ovanstående process är alltså liktydigt med att vara förnuftig. Det är därför den naturvetenskapliga processen måste vara känd av alla och betonas i skolan. Har man detta verktyg kan man nämligen ganska enkelt genomskåda falska texter och nyheter. Man kan alltid granska dessa med avseende på de fyra stegen. Har det gjorts en grundlig undersökning, är problemet korrekt formulerat, är syftet acceptabelt, hur har man nått fram till lösningen och har denna testats och verifierats? Gör man otillåtna generaliseringar, dvs. tillämpar man sin kunskap utanför det område den har verifierats? Att ställa de frågorna det är att förhålla sig vetenskapligt kritisk till informationsflödet. En seriös dagstidning bör ju också ställa dessa krav på sina journalister.

Kjell Åke Prytz är författare och docent i fysik vid Mälardalens Högskola. Foto: Jonas Bilberg

Genom att följa dessa steg i både kunskapssökandets process och i redovisningen av forskning möjliggör man också vetenskapens viktigaste uppdrag. Detta är inte att ge svaret på frågan och heller inte problemformuleringen. Det är att kunna svara på frågan: Hur kan man detta veta? Det är därför man som vetenskapsperson måste vara grundlig och redovisa alla sina fyra steg. Mottagaren skall kunna få reda på vilken metod man använt och hur processen har gått till.

En fullständig redovisning av den vetenskapliga processen är obligatorisk i vetenskapliga tidskrifter. Det kan ju verka en aning formaliserat och torrt för en nyhetstidning att rätta sig efter den vetenskapliga processen, men vad är alternativet? Spekulationer, flams, ovetenskaplighet och manipulationer har vi fått nog av i detta underhållningens tidevarv. Människor har behov av vetenskap, den sanna kunskapen, och finner en tillfredsställelse i att anstränga sig en aning för att lära sig något. Det ligger ett ansvar hos nyhetsmedia att låta forskaren skriva och tala på ett vetenskapligt sätt. Att kräva underhållning och spekulationer av en forskare är förgörande för samhället.

Den ansträngning som måste till för att agera vetenskapligt blir också rikt belönad. Den vetenskapliga processen har visat sig inte bara vara liktydig med förnuft, den är även grunden för att utveckla kreativitet, kanske människans främsta behov (Kaufmann 2006). Vi kan se den hos alla barn och vi längtar alla tillbaka till den känsla vi hade när vi skapade något bestående och av värde. Den är som en nyttig drog. Men när barnen börjar skolan avtar förmågan att vara kreativ långsamt men säkert. Skolans tvång, instängdhet och instruktionsbaserade undervisning är till förfång för kreativitet. I samband med senaste läroplanen för skolan 2011 ställs kravet att utveckla elevers kreativa förmåga. För att detta ska ske krävs en radikal nyordning. Lyckas detta kan vi också förvänta oss en stärkt förståelse för den vetenskapliga processen, förutsatt att vi lyckas vända den negativa trenden inom lärarutbildningen.

Kjell Åke Prytz, författare och docent i fysik, lektor i fysik med inriktning mot didaktik vid Mälardalens Högskola

Referenser

Kaufmann 2006, JC Kaufmann och J Bauer (Ed.), Creativity and Reason in Cognitive Development, Cambridge University Press

Kuhn 1996, TS Kuhn, The Structure of Scientific Revolutions (3rd ed.), University of Chicago Press 

Wallas 1926, G Wallas, The Art of Thought, New York: Harcourt Brace and World

Mer läsning

Annons