Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Det där som gjorde 2016 till ett "skitår" finns fortfarande kvar

Annons

Vintern och våren lockar med en hel del nya böcker, av bland andra Carsten Jensen, Majgull Axelsson och Susan Faludi.

Då så.

Då har vi lagt 2016 bakom oss. Det där året som så många har beskrivit som ett "skitår".

Ett år av mörka strömningar, rasism, näthat och krig.

Ett år då britterna röstade för Brexit och USA valde en president som plockat röster på lögner och faktaresistens.

Då så.

Då har vi sparkat igång ett nytt år och kan ta nya tag. Lägga det gamla bakom oss och se ljust på framtiden, eller hur?

Men så enkelt är det ju inte. Allt det där som gjorde 2016 till ett skitår finns kvar. Näthatet. Rasismen. Påhoppen. Faktaresistensen. Krigen.

Och snart svärs Donald Trump in i Vita huset och tar över kommandot i USA. Och, jodå, Putin är kvar, om nu någon hade glömt det.

Det enda som har förändrats är en siffra. En sexa som bytts mot en sjua. Resten är precis som i december.

För det är ju så det är. Ingenting förändras av sig själv. Om 2017 ska bli ett bättre år än 2016, måste vi åstadkomma det själva. Det hänger på oss, allihop, om vi ska kunna baxa undan en del av mörkret och släppa fram en strimma ljus.

Jag tror att det var Nobelpristagaren Imre Kertesz som talade om ett steg i taget. Att det vi människor gör med varandra - eller mot varandra - alltid handlar om ett steg i taget. Det är inga anonyma rörelser som sker, inga dunkla krafter utanför oss själva.

Det är vi människor, var och en av oss, som tar ett steg i taget. Oavsett om det är mot mörkret eller mot ljuset.

Vi har förmågan att välja, även om det är svårt ibland. Vi kan försöka hyfsa debatten med sansade meningsutbyten istället för högljudda påhopp. Vi kan försöka ta oss tid att stanna upp och reflektera en stund. Vi kan försöka oss på ett leende och ett uppmuntrande ord.

Och så finns ju litteraturen där, med sin förmåga att öppna dörrar till nya världar och tankar. Där finns både kraft och inspiration att hämta - och förhoppningsvis en smula ödmjukhet och förståelse för andra.

Bland vinterns och vårens nya böcker finns en hel del som locka. Danske Carsten Jensen fick sitt stora genombrott med den magnifika romanen "Vi, de drunknade". Nu kommer "Den första stenen" på svenska, en roman som tar avstamp i hans erfarenheter från Afghanistan och borrar sig rakt ner i människans dunklare sidor.

Majgull Axelsson kommer också med en ny roman i vår. Hon har en alldeles speciell förmåga att rikta blicken mot de svaga i samhället. I nya boken "Ditt liv och mitt" berättar hon om en ung flicka och hennes bror, en pojke som vistas på anstalten Vipeholm och är en av dem som inte passade in i folkhemsbygget.

På min läslista har jag också tagit med amerikanska Susan Faludis "Mörkrummet", där hon skriver om sin 76-årige pappa och samtidigt gör upp med vår tids besatthet av identitet. Det låter både uppfriskande och lockande. Andra nyheter är del tre i Elena Ferrantes uppmärksammade romansvit och nya titlar av Amos Oz och Elisabeth Hjorth.

Då så.

Då får 2017 tuffa vidare, med några nya böcker som följeslagare på vägen. Och en hel del annan kultur, som kan få världen att gnistra och få oss att (förhoppningsvis) förstå oss själva och varandra lite bättre.

Mer läsning

Annons