Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kristian Ekenberg: Äntligen debatteras nätets destruktiva sida

Krönika om hur Silicon Valley nu vaknat upp till kritiken.

Annons

Trollkarlarna i Silicon Valley upplever nu sitt Frankenstein-ögonblick. Tingesten som de skapat är kanske i själva verket ett monster.

Efter många år av halleluja-stämning kring allt nätrelaterat, där kritiska röster har avfärdats som dammiga bakåtsträvare (”ålderdomshemmet ligger ditåt, farfar”), är det uppfriskande att kunna läsa en rubrik som ”Hotar sociala medier demokratin?” på en huvudledare i tidskriften The Economist.

En backlash riskerar alltid att gå för långt åt andra hållet, men så ser debattlogiken ut, och en kraftig motreaktion är kanske nödvändig för att vi ska få en rimlig debatt kring hur nätet och sociala medier påverkar samhället och demokratin.

”I stället för att sprida upplysning har sociala medier spridit gift”, konstaterar The Economist och refererar till de senatsförhör i USA där Facebook erkänt att 146 miljoner användare inför presidentvalet fått rysk desinformation inpumpad på sina skärmar. Undersökningar visar att människor i den rika världen rör vid sina mobiltelefoner 2 600 gånger om dagen – potentialen att hacka våra hjärnor är således enorm.

Som skribent i det som med en fnysning brukar avfärdas som ”gammelmedia” sitter man i en hopplös sits, vilket Emanuel Karlstens replik till Joel Halldorf gav prov på.

På svenska kultursidor har också nätets faror och förtjänster debatterats de senaste veckorna, med inlägg och repliker i Expressen och Svenska Dagbladet från skribenter som Joel Halldorf och Emanuel Karlsten. Samtidigt har vi också kunnat se ett exempel på hur sociala medier i och med kampanjen #Metoo gett prov på både förändringskraft och huggtänder. Utan #Metoo hade inte möglet i bland annat medie- och kulturvärldens patriarkala strukturer kunnat rivas fram, men kampanjen har också haft en obehaglig tendens till mobbmentalitet.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Att nätet och sociala medier har goda sidor är inte nytt; det har vi fått nertryckt i halsen i mer än ett decennium nu. Nätapostlarna har dock haft svårt att medge att allt inte är solsken och fågelkvitter på Facebook och Twitter. Det hade varit klädsamt, i synnerhet efter debaclet med det amerikanska valet, men för mycket prestige och fundament för hela karriärer har investerats i den rätta tron för att gå till strategisk reträtt nu.

Som skribent i det som med en fnysning brukar avfärdas som ”gammelmedia” sitter man i en hopplös sits, vilket Emanuel Karlstens replik till Joel Halldorf gav prov på. Därför har det mest intressanta under höstens nyhetsrapportering och debatt kring synen på sociala medier varit den kritik som kommer inifrån Hogwarts, så att säga. Från insiders i Silicon Valley som själva har varit med och skapat framtiden och nu fruktar att de varit Victor Frankenstein.

I Vanity Fair rapporterar teknikskribenten Maya Kosoff om hur oron sprider sig bland centrala pjäser på det digitala schackbrädet. Halleluja-stämningen har förbytts mot en chock över inte bara att presidentvalet kapades av trollfabriken utan även hur Silicon Valleys image som mänsklighetens stora hopp om en ”Star trek”-framtid solkats ner. Dubierna handlar inte bara om hur demokratin kan kapas, utan går ända in i människokroppen och hur våra hjärnor påverkas av gilla-knappen.

”Mark Zuckerberg och hans inre krets börjar tillhöra en allt trängre minoritet som har tron på att hans drog är en god kraft”, skriver Maya Kosoff om Facebook-grundaren.

Efter #Metoo-kampanjen hoppas många att effekten blir bestående, att arbetsplatskulturer är förändrade och att mansgrisigt beteende för alltid har förpassats till historiens soptipp. Det vore en välbehövlig PR-seger för sociala medier i Trump-eran. Man kan också hoppas på att ingen efter 2017 blåögt kan halleluja-mässa om nätet och sociala medier som om millennieskiftets fyrverkerier fortfarande syntes på himlen.

Läs mer: Fler Skärmen-krönikor av Kristian Ekenberg

Mer läsning

Annons