Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KONST: Pernilla Jansson tänjer möjligheterna för keramiken

Pernilla Jansson från Smedjebacken utvidgar keramikens domäner i en utställning på Blås & Knåda i Stockholm.

Annons

KONST/ Pernilla Jansson

Grafik, keramik

Galleri Blås & Knåda, Stockolm

utställningen visas till och med onsdag 15 februari

Pernilla Jansson har tagit med sig bakgården hemifrån in i galleriet. Det är veden som de eldar med i familjens hus, träpinnar och grenar, repstumpar, näver och sågspån som är utgångspunkter och motiv i verken som hon nu visar på konsthantverksgalleriet Blås & Knåda på Södermalm.

Man kan tänka sig röran bakom ett hus eller hur – huggkubben med en massa ved- och träspill runtomkring, omkringblåsta löv, pinnar och grenar, sågspån och flisor utströdda över markens risiga gräs. En fågelholk i närmaste träd, där ligger arbetshandskarna, där står vedklyven, elsladdar hopsnurrade. Och steget in i verkstan och sen in i galleriet rensar formerna, skalar av färgerna, plockar bort det döljande lövverket.

Det vi ser i gallerirummet är dessa vardagssaker avgjutna och använda på nya sätt. Vedklamparna, björkved förstås och här i vit porslinslera, har trätts upp på långa metallstänger, en annorlunda sorts vedstaplar. Funktionen finns inte längre och vedklamparnas långa trekantighet har ingen betydelse i sig själv. En decimeterlång bit av en smal björkstam sitter högt uppe på en vägg och i närheten ligger en oregelbunden form – en trädgren förlängd med ett rep. En mängd objekt, vita i den obehandlade porslinsleran och några svarta i stengodslera är utspridda över väggarna. Två korta repstumpar är placerade på var sida om en skärmvägg i rummet – repet har borrat sig igenom väggen. Eller inte. En oregelbunden formation av bågformade repstumpar på en vägg låtsas att de svarta små bågarna består av en enda lång tråd som böljar upp och ner genom ett tyg.

En svart skrovlig kvadrat är kakelplattor gjutna mot björknäver. Björken som vanligen ser så slät ut med sin vita lena hud är som ett kraterlandskap. Det blir en ny upptäckt.

I utställningen visas också ett femtontal grafiska blad, relieftryck, där repen och vedens strukturer och former återkommer. Ett återhållet uttryck, vitt i vitt, där några av bilderna med rep kan påminna om halsband. Kopplingar till människokroppen finns i flera av objekten i former som påminner om hårlockar, huvudformer, skelettdelar.

Under det senaste decenniet har vi flera gånger konstaterat hur keramiken brutit ny mark och sträcker sig utöver den traditionella brukskonsten. Just nu pågår också några andra utställningar i Stockholm där det keramiska materialet används, Haidar Mahdi på Hangmen Projects, Klara Kristalova på Magnus Karlsson och Susanne Larsson på SPG. Här blir det tydligt vilken bredd som finns idag i det vi kallar keramik.

Pernilla Jansson berättar också för mig om ett besök av en av de stora bankernas konstförening och hur den inköpsgrupp som kom till galleriet fastnade för ett av verken men inte trodde sig kunna köpa det – deras uppgift var ju att köpa in konsthantverk, men det här var väl snarare konst, så de beslutade att skicka konstinköpsgruppen till Blås&Knåda i stället. Ja, så knepigt och rätt skrattretande kan det bli.

Keramikern Pernilla Jansson utvidgar både sina egna och keramikens domäner. Det är ett samtidigt sparsmakat och lekfullt bildspråk; utan stora expressiva gester lyckas konstnären med stor hantverksskicklighet undersöka och arbeta med några enkla utgångsmaterial och skapa nya betydelser. Roligt att se och utvecklingsbart för framtiden.

Mer läsning

Annons