Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Falukonstnär ställer ut praliner med eget fett på Liljevalchs

Avfolkade stadsrum, tomma lägenheter och porträtt där människor vänder sig bort från betraktaren.
Årets upplaga av Liljevalchs vårsalong är en lågmäld utställning som kontrasterar mot omvärldens turbulens. Fyra konstnärer från Dalarna deltar i utställningen - en av dem ställer ut praliner tillverkade av sitt eget fett.

Annons

Se vårt tv-inslag från Liljevalchs vårsalong:

Liljevalchs vårsalong har visats nästan obrutet sedan 1921, endast ett världskrig har kunnat rubba traditionen att varje år samla konstnärliga utryck av amatörer och proffs i en jurybedömd utställning på Liljevalchs. I år liksom förra året är utställningen flyttad till ett kontorskomplex vid Brunkebergs torg i city under tiden konsthallen på Djurgården renoveras. En flytt som hittills inte har inneburit att publiken svikit. De senaste åren har utställningarna lockat mellan 80 000 och 90 000 besökare, en anledning till att antalet sökande ökat – i år drygt 2 500 konstnärer, vilket är rekord. Salongen blir ett skyltfönster för att visa upp sin konst och nå ut till många.

Årets antagna utgör en blandning av autodidakter och konstskoleelever, amatörer och professionella konstnärer från hela landet, mellan 20 och 91 år gamla. Juryn har under de senaste åren varit tematiskt sammansatt, några år har curatorer gjort urvalet, andra år konstnärer eller kritiker. I år är majoriteten i juryn konstnärer – Charlotte Gyllenhammar och Ernst Billgren samt artisten Magnus Uggla som valts ut för sitt ”konstkunnande och för ett betraktarperspektiv som inte är konstnärens” enligt juryns ordförande, Liljevalchs chef, Mårten Castenfors.

Utställningens äldsta deltagare: 91-åriga Siv Appelqvists glada statsmotiv.

Så vad har juryn fastnat för?Måleri med motiv av avfolkade platser, tomma interiörer och abstrakta mönster i dämpade färger, är inte en orättvis sammanfattning.Det är snyggt och städat för att vara en vårsalong, få verk sticker ut och de naivistiska inslagen är betydligt färre – även om 91-åriga Siv Appelqvist så klart deltar (snart en institution i salongen) med sina glatt färgade, myllrande stadsmotiv som struntar i perspektivläran.Uggla själv finns med i en tolkning av Zorns ”En premiär” av Bo Ek från Avesta. Även Billgren syns i ett av verken.

I övrigt är det ganska folktomt i motiven, de figurer som förekommer gömmer sina ansikten eller vänder det ifrån betraktaren. Isak Anshelms stora olja i fotorealistisk stil visar en ung man med hörlurar vänd mot en upplyst datorskärm. Även Julia Olofssons kvinnor i en övervuxen trädgård vänder ryggen mot betraktaren i fint tecknade, detaljrika bilder på trä.

Tomas Conardi från Luleå visar en svit stiliserade teckningar i tusch och krita på papper med industriområden från olika platser runt om i världen – Luleå, Paddington och Houston – skillnaderna är få trots avstånden. Frågan han ställer i verken är vad vi lämnar vi efter oss till framtidens arkeologer?

KG Nilssons grafiska blad med motiv från Slussen.

Falufödde konstnären, och veteran i sammanhanget, KG Nilsson rör sig i samma motivkrets i sina grafiska blad. Stålkonstruktioner i skarpa siluetter, men här är det inte industriområden som lyfts fram utan ett avsked till Slussen i Stockholm med Katarinahissen i vacker profil.

Även Jakob Westberg hör till de erfarna Liljevalchsutställarna trots sin unga ålder, jag räknar till fyra salonger för falukonstnären som är född 1988. Den som har följt Westberg känner honom kanske främst för sina storskaliga teckningar och målningar. På senare år har han börjat arbeta mer med idébaserad konst och objekt. På Liljevalchs visar han praliner skapade av sitt eget kroppsfett (han har låtit fettsuga sig). Små vackra praliner förpackade i träaskar. Objekten skapades till Westlunds avgångsutställning på Bildmuseet 2016. Konstnären leker med vår associationsförmåga, det som ser vackert och aptitligt ut kan snabbt vändas i obehag.

Jakob Westbergs pralin som en konditor skapat av konstnärens eget fett.

Stefan Larsson, som växte upp i Trönö och i dag bor i Japanska Otsu, bidrar med en av få filmer i utställningen. Hans animering ”Spatial bodies” ger en fascinerande framtidsversion av en stad som kommit till liv och blivit en levande organism.

I Sture Nilssons akvareller är staden i stället helt stilla: tysta skolgårdar, tomma torg och stumma tegelfasader ger känslan av att liv raderats.Flera medverkande visar motiv från folktomma hem, Amanda Trygg i en målning med pastelliga, brutna kulörer, Maria Lundgren i tillrättalagda, färgdämpade interiörer hämtade från bostadssajten Hemnet.

Även Jimmy Lundin från Falun rör sig i hemmet i sina tecknade stilleben, två verk har valts ut och ingår i utställningen i Stockholm. Med tunn penna och mjuka skuggningar tecknar Lundin sina stilleben som gränsar till absurdism med dockhuvuden i kompositioner med klockor, en stövlett och grafiska tecken.

Jimmy Lundin från Falun deltar med två teckningar i utställningen.

Men alla dessa tomma rum och husfasader? Är det verkligen en bild av vad som målas i ateljéer och på konstskolor i Sverige i dag eller är det ett uttryck för juryns specifika smak? Reagerar konsten på världens oro med att vända sig bort eller inåt? Det ska sägas att när verken lämnades in hade inte Trump röstats fram som USA:s nästa president, men vi hann få Brexit, kriget i Syrien har pågått länge, flyktingströmmar och terrordåd har präglat året, av det syns nästan inget i vårsalongen.

Ett av få kommenterande verk som vänder sig utåt är Ulf Rehnholms installation med 177 fotografier av ansikten monterade i varsin nyckelring med tillhörande nyckel. Bilderna av människor som konstnären mött på flyktingboenden är monterade så att de bildar en karta över Sverige. Det är fint, konstnären ger verktyg för att öppna upp och pekar på det mångkulturella land som vi faktiskt är.

Även Mattias Hellberg som nyligen flyttade från Falun till Uppsala arbetar idébaserat med en kritisk blick mot konsumtionssamhället, och reklam som ett sätt att upprätthålla makt. Hellberg använder sig av annonser i sina verk, förvränger den från föreställande till abstrakt - ofta i skulpturer. På Liljevalchs visar han måleri, där han porträtterat tillknölade reklamblad. Skräp som i Hellbergs händer förvandlas till något annat, mer intressant.

Det finns en länk i Hellbergs konst till Ulla Anderssons textila väggbonad. Med nål och tråd har hon broderat händelser i kvinnokampens snirkliga historia, resultatet är både vresigt, folkbildande och humoristiskt vilket sticker ut i den i övrigt mer tyglade utställning som Liljevalchs vårsalong är i år.

FAKTA/Liljevalchs 2017

295 verk av 127 konstnärer valdes ut till årets utställning. Sammanlagt bedömde juryn verk av 2 505 sökande.

Könsfördelningen är 63 kvinnor och 64 män. Den äldsta utställaren är 91 år och den yngsta 20 år.

Måleri är den vanligaste tekniken med 112 verk.

Vårsalongen visas i lokaler på Malmskillnadsgatan 32. Utställningen öppnade den 11 januari och pågår till den 5 mars.

Mattias Hellbergs målning av

Mer läsning