Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst: Moltke-Hoff ritar med ljus i Rättvik

Maria Backman ser Moltke-Hoffs fotografier och videoinstallationer i Rättviks konsthall - skulpturala speglingar - och blir positivt överraskad.

Annons

UTSTÄLLNING: Lisskulla Moltke-HoffLämningar och Spår - video, fotoart, installationRättviks konsthall Utställningen pågår till 22 jan 2017.

Videogram av Lisskulla Moltke-Hoff.

Fotografi, och film, är ljus och tid. Fotografi är att skriva eller rita med ljus. Att skriva eller ”göra tecken” med ljus är kanske vad Lisskulla Moltke-Hoff ägnar sig åt i fotografi och videoinstallation i sin utställning i Rättviks konsthall. Titlarna på verken berättar om vad som är konstnärens tema –skeenden, återsken och ekon av ljus, staden med dess byggnader och arkitektoniska former.

Hela anslaget har en påtaglig filmisk karaktär med bilder grupperade i serier med likartade motiv där små skillnader indikerar tid som passerar. Ljusreflexer och speglingar förflyttar sig över byggnader och blanka fönsterrutor. Bilderna är foton av projektioner av videofilmer och ljusinstallationer ut genom fönstren, återspeglingar och färger lägger sig ovanpå den klara ytan i lager på lager på lager. Det återkommande rutmönstret skapar en sorts raster, en varp som blir en väv av mörker och ljus.

I en serie stora bilder kommer fönstren igen. I en obändig och frodig grönska framträder en fabriksruin sedd uppifrån, man ser liksom ner i en ravin där byggnadsruinen reser sig, mörka murar där de vita fönstren bildar ett rytmiskt mönster. Dessa bilder är utskrifter, kallade videogram, från en film, därför är de lågupplösta och detta har konstnären utnyttjat på ett snyggt sätt. De är otydliga antydningar men både formen och färgen samverkar i uttrycket av ett organiskt växande förfall.

Några olika grupper av små bilder, utskrifter av foton, är mörkare i svartare skala och motiven är utsikter över stadsmiljöer och husfasader med ljusspeglingar som återger faktiska performances som ägt rum i konstnärens ateljé och fotograferats. De små bilderna fungerar bäst som grupper, där blir det filmiska draget en tillgång och som ett händelseförlopp i tiden.

Det stora rummet är ganska svårt att fylla ut men här har Moltke-Hoff lyckats riktigt bra. Här finns både stora och små bilder, enskilda och flera hängda ihop. En videoinstallation, Vävd stad, finns i ett eget avgränsat utrymme. På en öppen kub gjord av aluminiumprofiler med en vävkonstruktion av aluminiumnät inuti projiceras en videofilm. Filmens motiv är i sin tur samma väv som finns i kuben. På så sätt bildas även här en bild i flera lager där ljusreflexer och filmens vibrerande sken blir ett spännande mångdimensionellt rum. Ytterligare en stor skulpturinstallation med tre öppna kuber i svartmålade aluminiumprofiler fyller golvytan.

Inspirationskällorna förefaller främst vara film, och inte film som spelfilm med förutsägbar handling utan filmen som teknik och möjligheterna att jobba från en annan utgångspunkt, kanske en position som påminner om alkemistens. Det finns också något av 1960-talets experimenterande i bildspråket.

Lisskulla Moltke Hoff är ett nytt namn för mig, även om hon har en lång yrkesverksamhet bakom sig, en kompetent konstnär som jobbar konsekvent med ett personligt språk och som behärskar sina medel. Jag är positivt överraskad och jag gillar särskilt de stora flödiga gröna utskrifterna som är på en och samma gång diffusa och skarpa och som inte riktigt går att bestämma i rummet.

”Luta i varann”

Mer läsning

Annons