Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst: Konst i Dalarna deltar i årets konstvecka

Årets superkonstvecka är här igen. Konstmässorna Market och Supermarket Art Fair pågår till och med söndag på olika platser i Stockholm. Från Dalarna deltar Johanna Hästö och Matilda Haritz Svensson.

Annons

Carlos No, Candyland, Stockholm.

Den konstnärsdrivna mässan Supermarket äger även i år rum vid Telefonplan, i Svarta Huset jämte Konstfack. Nu är det elfte året och man kör på med flaggan i topp. Ett sextiotal gallerier och konstnärsdrivna verksamheter deltar i år. Arrangörerna har fått säga nej till lika många som var intresserade men inte fick plats.Det är roligt och spännande att bara kasta sig in i myllret av mässbås, konstverk, videofilmer, trycksaker och människor. Det pratas engelska, finska, svenska förstås, polska någonstans i närheten och en massa andra språk.

Den konstnärsdrivna konstscenen som utvecklats starkt sedan millennieskiftet är fortfarande oerhört vital. Verksamheterna drivs av nödvändighet, av konstnärernas starka behov av att skapa eget utrymme för att inte styras av en nyckfull och primärt kommersiell marknad. Att det går att genomföra Supermarket Art Fair är möjligt genom stöd från offentliga aktörer som Statens Kulturråd, Svenska Institutet, Kulturförvaltningen i Stockholmdrivs och en del andra. Privata kommersiella gallerier och företag som investerar kapital i konst är inga stora sponsorer här. Det är omöjligt att inte tänka på och diskutera villkoren för konsten och konstnärerna i samband med de olika konstevenemang som pågår denna vecka.

Det är inte heller möjligt att här ge alla konstnärer som deltar i Supermarket Art Fair en rättvis bedömning – urvalet är så stort och dessutom ojämnt. Presentationerna varierar i kvalitet, somliga verk försvinner i ett gytter i en sorts fullproppade salongshängningar där inget vare sig prioriteras eller skyfflas undan medan andra har arbetat mera med exponeringen av ett par eller några få konstnärer, ibland i och ibland utan att ingå i ett specifikt koncept. Där har varje galleri sitt eget ansvar och troligen försöker man helt enkelt ofta vara så rättvis det går, så att så många som möjligt av konstnärerna får vara med. Variationen är enorm.

Anna-Karin Brus, Magstöd

Årets Supermarket har ett tema – Intimacy/Intimitet. Av detta märks inte särskilt mycket sammantaget i det som visas men det har möjligen varit ett stöd för en del av gallerierna i idéarbetet.

Det är uppenbart att den politiska situationen i världen påverkar konsten. Här finns en hel del arbeten som berör temat migration och flykt, nationalism och intolerans men det finns å andra sidan också många verk som mest handlar om klurigheter, fiffigheter och lite hemtrevligt ironiska kommentarer om livet i allmänhet.

Bunkern är ett ateljékollektiv i Örebro som har ett tiotal medlemmar, alla är relativt unga. Några har flyttat tillbaka till staden efter avslutad konstutbildning medan andra alltid bott där. Gruppen har också ett ganska nystartat konstnärsdrivet galleri. Här visar man två konstnärer, Tobias Bradfords verk ”Watch me go (away)”, en motoriserad växt som rör sina bladrankor som bläckfiskarmar upp och ner. Skuggorna av de flikiga bladen är vackra. Petter Nilsson har målat en silhuett av ett svart får på en svensk flagga, i stående format. Fårets huvud täcker flaggans kors och den svarta färgen har droppat ner över det gula och blåa tyget. Det handlar bland annat om Jantelagen, kanske särskilt kännbar i mindre samhällen. Det är glädjande att unga konstnärer stannar kvar på platserna där de växt upp – de behövs där.

I det polska galleriet Milosc visar Liliana Piskorska sin bildserie ”Kamouflage i Polen”, iscensatta fotografier där utgångspunkten är det polska samhällets ökande repression, nationalism och intolerans. Hon tänker sig att den person som inte lever upp till normalitetsnormen måste kamouflera sig och som lesbisk kvinna har hon hyrt en heterosexuell man för att låta sig fotograferas tillsammans med honom liggande i en säng med en fana med den polska örnen, de patriotiska nationalisternas symbol, på som täcke. Några andra bilder visar hur man kan förklä sig för att kamouflera sin rätta identitet.

Från Visby kommer ateljéföreningen Plattform Ankaret som har gjort ”Korven kan inte vänta!”, en korvkiosk där kulturen mals ner till korv. En bild för hur konstens specifika värden i allt högra grad nedvärderas, hur kulturen entreprenörifieras och upplevelseindustrifieras och där samtidigt de ekonomiska resurserna till den seriösa kulturen dras ner – allt mals ner i samma köttkvarn och ut kommer en hopblandad köttmassa inplastad i en lagom lång och hanterbar form. Som vår gamle gotländske korvgubbe Stellan Östergren brukade säga : Ska de va alle färger på?

Konst i Dalarna, KiD, deltar också för första gången. Matilda Haritz Svensson och Johanna Hästö är de konstnärer som fått äran. Hästö visar en videoupptagning från en performance ”What a limit is the sky when a skin fall off Pass by” från Bildmuseet i Umeå 2016. Hon har tillverkat en mångfärgad rustning/dräkt av hopsydda blixtlås. Den täcker hela kroppen och i filmen ser vi hur flera besökare arbetar tillsammans för att sprätta upp dräkten, konstnären får hjälp med att ömsa skinn. Det blir en process där det till slut endast återstår några trådrester av den sönderdelade dräkten.

Matilda Haritz Svenssons keramiska skulpturala föremål är figurer som befolkar en scen, de befinner sig i en situation mellan att vara föremål eller personer, mellan objekt och subjekt. En kliver fram på böjda ben med en sorts lökkupol på huvudet. Den ser kaxig och bredbent ut.

I Nationalgalleriets monter har Eva Mossing Larsen gjort en relief med ett vitt formlöst ansikte som blåser en stor rosa tuggummibubbla. Med stängda ögon, kanske somnambul. Mona Aghababaees (VA Space, Isfahan, Iran) ”Lupus”, en sorts blandning mellan pigtittare och datorskärm gjord av en wellpappkartong med Samsung-logga är förbryllande på ett intressant sätt. Ett halvt ogenomskinligt plastmaterial täcker ytan där spegeln ska vara.

Från Kairo i Egypten kommer Ahmed Sabry som har gjort några broderade bilder på gulbeige bomullsväv. Som teckningar med tråd. En tjock gubbe med svart skägg sitter i med en halvcirkel små prickar framför sig och arabisk text längst ner. En annan bild där en sjöhäst broderad i grönt, gulorange och blått står framför något slags maskin. Gåtfullt och antytt och undanglidande.

Som alltid domineras Supermarket av små konstverk, de konstnärsdrivna gallerierna har vanligtvis inte ekonomiska möjlighet att transportera stora saker. Det är bland annat också därför som det blir en sån oerhörd mängd konst. Broderierna kan man stoppa ner i en väska och det man behöver när man packar upp är ett strykjärn och några knappnålar att fästa upp det med. Å andra sidan finns också digitala verk, mycket video, som kräver teknik, men nu finns smarta telefoner att filma och fotografera med i alla länder på den afrikanska kontinenten.

Det är kul att se konsten på Supermarket – konstnärer är så otroligt uppfinningsrika och kreativa och hittar vägar att genomföra projekt även när oddsen är ganska usla. Försök hinna dit innan söndag kväll!

Korven kan inte vänta! Plattform,Ankaret, Visby.

Mer läsning

Annons