Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Holdar, länsmusikchef svarar på kritik: ”vi gillar att bli recenserade, men gör det med ett vårdat språk, kompetens och insikt”

Annons
Karin Holdar, länsmusikchef, reagerar på en recension som handlar om Dalasinfoniettans nyårskonsert.

Replik till Thomas Fahlander och artikeln Vallåtar höjdpunkt i nyårskonsert, men slarv förstör för publiken. (2:e januari 2018)

Att skriva en recension är en mycket komplex sak. Varje recension är unik och speglar just skribentens upplevelse av, i det här fallet, en konsert. En normal recension innehåller en redogörelse för vad som har erbjudits samt ett kunnigt och insatt omdöme om konserten, dirigentens samspel med orkestern, solisternas skicklighet och mycket mer. För oss på Musik i Dalarna är recensioner en extra länk till vår publik. Vi tar alltid till oss och utvärderar såväl ris som ros, men framförallt uppskattar vi en personlig dialog med dem som har besökt konserten.

 

Redan i inledningen av artikeln Vallåtar höjdpunkt i nyårskonsert är det lätt att bli fundersam på vad syftet med artikeln egentligen är. Thomas skriver ”När man bor här blir man lite less på kulningar”… min bänkgranne flyttade till Falun 1980 och har upplevt kulning vid Stångtjärn, kulning till helg och söcken. Han går på alla nyårskonserter och vill att det ska vara ”klassiska stycken, lätta, inte tungt…”

Vi är inte ute efter att diskutera tycke och smak, repertoaren varierar från konsert till konsert och vi kommer aldrig att kunna tillfredsställa alla vid en och samma konsert. Men om man går på en konsert med världsartisten Lena Willemark kan man nog vara ganska så säker på att lite kulning kommer att ske.

 

När du besöker en konsert med Dalasinfoniettan får du ett konsertprogram av oss som ger dig information om dagens konsert. I artikeln vill Fahlander göra gällande att vi med dessa program inte tar publiken på allvar samt att vi inte respekterar musiker och tonsättare. Det är skarp kritik och hårda ord som används utan att Fahlander verkar känna till bakgrunden eller ha reflekterat över vilken information som faktiskt finns i programmet.

Så här är det:

-      Dalasinfoniettans program är gratis då det ska vara till för alla konsertbesökare, inte bara de som har råd.

-      Konsertprogrammen är bara fyra sidor. Detta eftersom vi anser att vi också kan medverka till en bättre miljö genom att spara lite på mängden papper vi använder i verksamheten.

-      Det begränsade utrymmet utmanar oss lite extra i valet av information vi trycker i programmet.

-      Konsertprogrammet skall alltid innehålla information som guidar konsertbesökare till vad som skall ske. Det ska också innehålla tillräcklig information för att du som konsertbesökare ska kunna hitta stycket igen, för lyssning eller fördjupad kunskap.

-      Information om orkestern och konsertens artister kommer oftast från artisternas agenter och är officiella texter såsom artisten själv vill uppfattas.

-      Den information vi alltid skriver om respektive verk är: Upphovsperson, Titel på originalspråk alternativt svenska om det finns en vedertagen översättning, opus eller verkförteckning, årtal för kompositionen för att ge en liten indikation om stil och till sist längd på verket.

 

I våra konsertprogram skriver vi däremot aldrig ut information om arrangör. Vi har valt att ge er konsertbesökare uppgifter om vem som är upphovsperson till verket och inte vem som eventuellt har arrangerat eller instrumenterat. Detta är inget nytt inom den klassiska musiken. Ta som exempel George Gershwins Rhapsody in Blue, det är endast i uppslagsverken du finner att det är Ferde Grofé som har orkestrerat verket och inte Gershwin själv.

Är det något som vi är extra måna om att framhäva så är det våra eminenta musiker samt respektive verks upphovsperson. Men som sagt, med arrangörer är det lite annorlunda.

Att arrangera ett verk innebär att anpassa ett befintligt verk till den ensemble som skall spela det. Ibland väldigt nära originalet, ibland med lite mera fantasi och innehållsrikedom.

Vi är övertygade om att Hugo Alfvén skulle vända sig i sin grav om han visste att han i en kort mening av Thomas blivit ”degraderad” till arrangör. En rapsodi är fortfarande alltid en originalkomposition och inget arrangemang av t ex folkvisor. Att komponera eller arrangera är två olika specialistkompetenser inom samma område och Musik i Dalarna arbetar med flertalet av de främsta arrangörerna i Sverige.

Slutligen och inte minst viktigt är det, i sak helt felaktiga och tråkiga påhoppet på Musik i Dalarnas orkesterchef. I orkesterchefens arbete ingår varken ansvar för konsertprogram eller konstnärlig utformning, och att i en artikel skriva: ”…gör ditt jobb. Slarv, min fru, slarv!” är ett språkbruk som inte kan accepteras 2018.

Recensera gärna våra musikaliska prestationer, vi gillar att bli recenserade. Men synpunkter på våra programblad tar vi gärna direkt till vår marknadsavdelning. Tyck och tänk och kom med inspel men gör det med ett vårdat språk, kompetens och insikt.

 

Musik i Dalarna

Karin Holdar, länsmusikchef

David Lundblad, kormästare och husdirigent

SVAR DIREKT:

Som recensent skriver jag främst för de läsare som inte var på konserten.

Jag ser också som min uppgift att ställa krav på de som uppbär offentligt stöd.

Det innebär att jag menar att Dalasinfoniettans uppgift också är att vara folkbildande.Den uppgift jag ansågs sakna i programmet sökte jag därför svar på i pausen utan resultat.

I Karin Holdars replik får jag inte heller svar på vem som var upphovsperson till den orkestrering av hornlåtar efter Nörstmo Halvar som spelades. Något som jag ansåg vara konsertens höjdpunkt.Nå…genren ”klassisk musik” är i långvarig kris. Publiken åldras snabbare än du kan poppa en påse pop-corn och snart upphör publikens vilja och förmåga att finansiera den verksamhet du är chef över i Dalarna, Karin.

Det finns en mängd kunskap och upplevelser att förmedla till alla invånare genom genren. Det behöver inte vara storvulet. Bjud in! Skapa möten! Berätta! Berätta!Musik i Dalarna påminner om Svenska kyrkan som aldrig berättar hur en gudstjänst går till. Varför reser vi oss i kyrkan? Varför ta av sig mössan i vapenhuset? Varför ska vi inte applådera mellan satserna i en symfoni?

Ibland hör jag någon förstagångsbesökare börja applådera men hyschas ner, men som musikforskaren Gunno Klingfors säger ”…på 1800-talet sjöng publiken med i operaariorna och applåderade mellan satserna i symfonierna”. Sedan kom behovet av att avskilja publiken från känslostormar och bifallsyttringar. Den tyglade publiken upphöjdes till ideal.

Släpp musiken fri. Snart blir det vår!Med varm och vänlig hälsning Thomas Fahlander

LÄS MER: Recensionen från nyårskonserten.

Mer läsning

Annons