Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kaotiskt och trasigt kärlekskrig på Stockholms stadsteater

Tre par får gestalta ett söndertrasat äktenskap i Stadsteaterns uppsättning av "Århundradets kärlekskrig".
En kaotisk och gapig helvetesvandring, där makt och våld blandas med ömhet och slapstick.

Annons

Lennart Jähkel och Cecilia Nilsson som Han och Hon på Stockholms stadsteater

Hon sade. Han sade.

I Ebba Witt-Brattströms punktroman varvas de båda rösterna till ett vasst och välformulerat replikskifte kring ett äktenskap i sönderfall.

När "Århundradets kärlekskrig"nu blivit teater i Nora Nilssons bearbetning och regi delas rollerna upp på tre par i olika åldrar. Tillsammans får de ge röst åt haveriet och helvetesvandringen, som rör sig mellan våld, maktkamp och kaos, varvat med en och annan humoristisk klackspark.

Det är ett smart drag att klona Hon och Han till tre olika par. På så sätt förflyttas fokus från det enskilda och privata till något som ger större allmängiltighet.

Att det är permafrost som råder mellan Hon och Han syns redan i öppningsscenen, där Lennart Jähkel tar plats vid det överdimensionerade bordet med sitt vin, som han smakar på med demonstrativa åtbörder. Strax efteråt slår sig Cecilia Nilsson ner vid andra ändan och upprepar hans åtbörder, med lagom överdrivna gester.

Så rullar kriget vidare.

Och skruvas upp när Ann-Sofie Rase och Andreas Kundler släpper loss sitt raseri och sista paret ut, Gizem Erdogan och Daniel Nyström, förstärker det omöjliga i projektet.

Scenbilden är en vägg av sprucken marmor, som förvandlas till en klaustrofobisk låda, där skådespelarna trängs och kämpar, för att hitta en plats i kaoset. Till sist spottas Ann-Sofie Rase ut ur det instängda rummet, för att snart vara tillbaka igen.

Det är en tragisk dans, där Han framstår som en tvättäkta mansgris, om än i kulturkostym.

De sex skådespelarna svarar alla för högklassiga prestationer, med starka utspel och lika tonsäker lyhördhet för varandra. I centrum finns kampen mellan Hon, som söker gemenskap och kärlek, och Han, som inte vill eller kan förstå vad hon menar.

Det är en tragisk dans, där Han framstår som en tvättäkta mansgris, om än klädd i kulturkostym. Och så har vi våldet, det som Han bagatelliserar i djupt obehagliga partier.

Men här finns också stänk av humor, som när Andreas Kundler far ut i en obegriplig utläggning av enbart "blablabla", som slår över i ren slapstick.

Det är gapigt och grällt, kaotiskt och krävande. Men ömheten smyger sig också in, när Cecilia Nilsson och Lennart Jähkel trevar efter varandra i en sorgsen dans, utan att nå fram.

Scenversionen av "Århundradets kärlekskrig" är rakare, råare och mer uppskruvad än romanen. Det är på gott och ont, en del av de skarpa replikerna försvinner i kaoset. Men käsnslan är stark, med skådespelare som ger både kropp och röst åt all den förtvivlan som ryms i det dödsdömda äktenskapet.

Teater:

Århundradets kärlekskrig

av Ebba Witt-Brattström

Regi och dramatisering: Nora Nilsson

Scenografi: Julia Przedmojska

Kostym och mask: Linda Goncalves

I rollerna: Cecilia Nilsson, Lennart Jähkel, Ann-Sofie Rase, Andreas Kundler, Gizem Erdogan, Daniel Nyström

Stockholms stadsteater

Mer läsning

Annons