Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Känsligt om det sociala arvet

BOK: Tomas Larsson om Östersundförfattaren Malin Nords "Barmark".

Annons

Det går att teoretisera och forska i oändlighet om vad som orsakar otrygghet, kyliga relationer och dålig kontakt mellan barn och föräldrar.

Men de rikaste och mest givande förklaringarna får vi ofta i form av välskriven litteratur, som exempelvis Malin Nords andra roman "Barmark".

Malin Nord övertygas med sin nya roman

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Osentimentalt och lågmält målar hon här effektivt fram en släktkedja av mormödrar, mödrar, döttrar och visar hur de mest kärleksfulla omsorger kapitalt kan misslyckas med att skapa just den trygghet de var tänkta att ge.

Och hur gärningar av svek och otillräcklighet kan förlama eller mentalt handikappa den mest hängivna förälder, leva kvar i generationer och sippra ner som tystnad, underförstådda förväntningar eller tafatt oförmåga.

Genom två berättelser i varsitt historiskt plan formar Malin Nord ett sammanhang som är lika rimligt som allmängiltigt, även på en övergripande politisk nivå.

Textens jag är Anja som med sin 13-åriga dotter Hanne bor under mycket enkla omständigheter några mil utanför ett nutida Östersund.

Detta varvas med hur Anjas mormor Signe tvingas uppleva den tyska ockupationen av Trondheim 1940.

Signe och maken Bjørn dras in i den norska motståndskampen, vilket tvingar henne – höggradigt gravid – till en dramatisk flykt in i västra Jämtland via Skalstugan.

Med sin nyfödda dotter kommer Signe att bo på just den gård där Anja och hennes dotter långt senare flyttar in.

Men flykten har tvingat Signe till outhärdliga val och de djupa sår detta orsakar henne påverkar också döttrarna i andra och tredje led.

Varsamt skalar sig Malin Nord ner genom lager av minnen och förväntningar och frilägger trauman som satt spår också hos den tonåriga Hanne.

Personligen anser jag att det är våra faktiska upplevelser som vi i huvudsak formas av, samt de sociala arv som omgivning och anhöriga medvetet eller oavsiktligt ger oss, på gott och ont – och i mina ögon är det precis vad Malin Nord övertygande illustrerar med sin text.

Efter den spännande debutromanen "Stilla havet" (2012) har hon länge arbetat med att utforska och gestalta hur vi formas av den fysiska miljö där vi växer upp – landskapet och platsen – och det genomsyrar på ett lyckat sätt den nya boken, som i mina ögon är starkt präglad av hennes uppväxt strax norr om Östersund och nära Indalsälven.

Älven, skogen, väderleken, husen, lägdorna, snön och årstidernas växlingar färgar texten, liksom dess personer. Av olika skäl kommer vintern här att bli trygghet och barmarken signalera otrygghet och uppbrott.

Ännu ett exempel på hur god litteratur skärper vår empatiska förmåga.

Det är spännande att den nya romanen åtminstone tematiskt är påfallande olik debuten, vilket visar hur hon behärskar helt olika uttryck.

Växlingen mellan två berättare är ett effektivt sätt att bygga förväntningar i texten och även den ibland långsamma takten ger ökad närvaro.

Malin Nord har skrivit en känslig och genomarbetad berättelse om vad som kan skada förmågan att knyta an också till ens närmaste, hennes beskrivning av det sociala arvet påminner mig om vad Kjell Johansson gjort i sin romansvit om Midsommarkransen.

Helt utan pekpinnar utgör hennes roman också ett tydligt inlägg i den inflammerade debatten om människor på flykt, vad krig och ofrivilliga uppbrott medför på djupet och vad medmänsklighet innebär.

Det är en humanitär och gripande text, spännande på ett subtilt och inkännande sätt, effektivt disponerad och med ett nyanserat språk. Ännu ett exempel på hur god litteratur skärper vår empatiska förmåga.

LITTERATUR

Malin Nord

"Barmark"

(Albert Bonniers förlag)

Mer läsning

Annons